Metoo och sedan? Del 1: Teaterchefen och puman

Timmar av vittnesmål, rättegångar, artiklar, reportage och en växande boktrave. Analyser och kommentarer som bubblar inombords återkommer jag till. Vad jag här publicerar är det första av en svit inlägg vars syfte är att komma fram till slutsatser och framåtblickar i spåren av Metoo. Denna mäktiga rörelse som inneburit allt från avslöjanden och upprättelser, raserande av unkna förhållningssätt och mer jämställda könsrelationer till – i en del fall – falska anklagelser och förstörda liv. Detta och följande inlägg ges alltså ut i form av en bloggserie, och är därmed garanterat fria från refusering och censur.

I maj 2019 invigs Benny Fredrikssons minnesplats i Stockholm. Den konstnärligt framgångsrike chefen för Stadsteatern tog sitt liv efter anklagelser om en kvinnofientlig ledarstil. Något stöd i drevet som följde fick inte Fredriksson från sina uppdragsgivare i Stockholms stadshus. Efter Fredrikssons självmord samlade sig dock stadens ledande politiker till att hedra teaterchefen för hans kulturgärning med en plats bakom Stadsteatern, mellan Riksbanken och Scandic Hotel.

I november ett halvår senare inviger Kulturnämnden i Umeå vad som i medier har kallats Sveriges första Metoomonument – en röd rytande puma. Den placeras mitt i stan på Rådhustorget. Enligt kommunens motivering är skulpturen en ”gestaltning som markerar kommunens ställningstagande mot sexuella trakasserier … tillägnat dem som tillsammans bröt tystnaden i samband med metoo-rörelsen”.

Benny Fredrikssons torg och Umeås puma är två dramatiskt skilda utslag av Metoo. Vill man vara polemisk kan man fråga om Metoo bäst beskrivs som en rytande puma eller om det är mer rättvist att låta Metoo symboliseras av ”Benny Fredrikssons torg” som påminner om teaterchefen som kände sig så mobbad att han tog sitt liv? Själv nöjer jag mig med att konstatera att mellan dessa ytterligheter finns det en spänning att fundera vidare på. Vilka följdverkningar måste Metoo få för att rörelsen ska uppfattas inte bara som berättigad utan också som långsiktigt hållbar? Något som i sin tur förutsätter att kvinnor och män kan komma överens om vad Metoo står för. Och är en sådan samsyn över huvud taget möjlig i Sverige 2020?

I nästa avsnitt av ”Metoo och sedan?” börjar jag nysta på ett svar.

  1 comment for “Metoo och sedan? Del 1: Teaterchefen och puman

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.