Har följt rättegången mot den våldtäktsmisstänkte Jean-Claude – alias Kulturprofilen – Arnault. Om det nu alls går att hävda att man har gjort det när rättegångsförhandlingarna i stort sett, till 99 procent, har skett bakom stängda dörrar för allmänheten. Men i dag var det alltså dags för slutförhandlingen. Obs! Varken medier eller undertecknad vet ett jota om vad som har sagts bakom dörrarna i dag eller under tidigare förhandlingsdagar.

Jag begriper fuller väl att rättegången har varit påfrestande för målsäganden men det hjälps inte. Efter dagens slutförhandling – också den med noll insyn – kändes det klart olustigt när rättens ordförande till allmän överraskning meddelade att den misstänkte skulle häktas med omedelbar verkan, varefter två stadiga polisbiffar gled upp vid Arnaults sida.

Jag ifrågasätter inte det lagliga i förfarandet men åtminstone jag kunde inte undgå att känna lätt kusliga vibbar från Stalintidens utrensningar och skenrättegångar. (Förlåt mig kära lagman Gudrun Antemar, menar inget personligt).