Donald Trump blir USA:s president, Leonard Cohen dör och i Sveriges kungliga huvudstad havererar snöröjningen fullständigt. Vecka 45 har med andra ord god chans att vinna kategorin årets skitvecka.
Om man ändå ska vara nöjd, tacksam och glad för någonting kan jag för egen del gratulera mig till att ha fått in en gästkrönika i Advokaten, på temat domstolarnas oberoende. Att våra domstolar står fria från politisk klåfingrighet och påtryckningar är ett ämne som ligger inte bara mig varmt om hjärtat utan också mina partikamrater i KU, därav vår kommittémotion som vi väckte i höstas. Själva utskottsbehandlingen av våra yrkanden och efterföljande debatt i kammaren lär dock dröja till våren. Desto mer spännande då att i närtid få justitieminister Morgan Johanssons svar på min interpellation i samma ämne. Själv är jag särskilt nöjd med delfrågan:
Delar ministern uppfattningen att det kan vara värt en del att även i statsbudgeten inskärpa de svenska domstolarnas konstitutionella särställning så att de inte sammanblandas med myndigheter som är skyldiga att lojalt lyda regeringen?
Att domstolarna kan sättas under tryck även i gedigna rättsstater blev tydligt när High Court häromveckan till den brittiska regeringens förargelse slog fast att den måste ha parlamentets godkännande för att lämna in en ansökan om Storbritanniens utträde ur EU. Skandalpressen ryade att domarna var ondsinta och folkets fiender som inte respekterade Brexitomröstningen. Och nu ska det intrikata spörsmålet överprövas av domare i högsta instans. Frågan är om de kan låta bli att påverkas av den upprörda stämningen i landet.
Apropå domstolarnas konstitutionella ställning besökte KU i veckan landets två viktigaste prejudikatsinstanser – Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Hela poängen med denna form av interna möten är att samtal ska kunna föras i förtroende mellan politiker och i detta fall landets högsta domare, ingen part ska behöva vara nervös över att det man säger återges i pressen. Eller för den delen på bloggar, Facebook och Twitter.
Men jag ska göra ett undantag och lätta på förlåten. För Högsta domstolens ordförande sa något mycket tänkvärt – sammanhanget avslöjar jag inte men uttalandet flyger långt utanför domstolssfären. Han sa:
Att vara tydlig är att öppna sig för kritik, och det är en del av det samhälleliga samtalet.
Något säger mig bestämt ett den orädda tydligheten, som vi i vår tid lider brist på, är en orsak till att väljare vänder aldrig så kloka men alltför ängsliga politiker ryggen till förmån för ”Trumparna”. Detta inte bara i USA utan världen runt, Sverige är inte undantaget.