När jag bläddrar i Göran Lambertz vid det här laget redan hett omdiskuterade ”Quickologi” råkar boken falla upp på sidan 416. Där påminner Lambertz läsaren av denna domstolsreferattäta tegelsten att dåvarande ordföranden i riksdagens justitieutskott Morgan Johansson tyckte att han borde avgå från sin post som justitieråd i Högsta domstolen (här och här). Ja, dvs efter det att Lambertz gjort sig tolk för den falang som säkert vet att de åtta fällande morddomarna mot Thomas Quick inte var någon rättsskandal även om han senare beviljades resning och blev frikänd i samtliga fall.

Resten vet vi och min avsikt här är inte att förlänga debatten. Däremot konstaterar jag att domarnas oberoende gentemot riksdag och regering är inskrivet i grundlagen (RF 11:7) och att domarnas oberoende är en hörnsten i varje demokratiskt rättssamhälle. Ordinarie domare är i princip oavsättliga just för att de frimodigt ska kunna döma efter lag och samvete utan att behöva ta hänsyn till eventuell kritik från statsmakterna.

Morgan Johansson var inte justitieminister när han sa det, men väl en stark kandidat till posten. Och för tillfället har Sverige alltså en justitieminister som offentligt har uttalat att en utpekad domare i Högsta domstolen bör avgå. Det är onekligen en egendomlig situation.