Och ja, jag börjar känna mig alltmer distanserad

Sveriges riksdag – en lekstuga?

Knappast, parlamentet företräder svenska folket och har väl sällan stått inför en så allvarstung angelägen utmaning som inför de närmsta veckorna. Och ja, i dag (2/12) har det varit en sällsynt rafflande dag och kväll i Sveriges riksdag. Ännu vet ingen till hundra procent hur det kommer att gå i morgondagens votering om regeringens budget. Men visst, Expressens Niklas Svenssons glada nuna som jag mötte tidigt i morse i riksdagscaféets kaffekö satte väl i någon mening tonen. Han såg lika förväntansfull ut som vem som helst med en biljett till High Chaparal!

Regeringskris? Ja, den finns redan. Stefan Löfven har byggt sin egen uppförsbacke fram till ättestupan tillsammans med MP och V, och nej, det känns inte självklart att jag och mina borgerliga riksdagskompisar ska agera skyddsänglar. Är blocköverskridande politik lösningen? Nej, inte modell Löfven.

Efter en mandatperiod och lite till har jag lärt mig harva runt lite lagom avspänt i riksdagens korridorer och samtidigt ta väldigt mycket ansvar och anlägga en lagom myndig ton runt utskottens sammanträdesbord. Och ja, jag börjar känna mig allt mer distanserad, besviken och desillusionerad när jag möter mina forna kollegers sensationslystna medierapportering och förståsigpåaktiga attityd till vad politik handlar om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.