Söder är ett reservat för de coola nollåttorna, eller hur det nu är

Inget evenemang av rang utan hashtag, så inte heller i kväll: #STHLMPRATA.

Låt mig backa bandet – lååångt. Som inflyttad student till huvudstaden i slutet av 80-talet var jag en flitig besökare av allsköns gratis kvällsövningar. Med anteckningsblock och penna i högsta hugg sög jag i mig författaruppläsningar, filosofiska kafédiskussioner och historiska exposéer i Gamla stans gränder. Kom att tänka på det när jag i kväll promenerade på lövhala trottoarer till Stadsbiblioteket, på Sveavägen, för att från publikplats avnjuta en timmes panelsamtal om vilka som är ”de coola nollåttorna?”

Kvällens utgångspunkt – ingångsvärde, för att använda ett känt uttryck – var det hippa Södermalm. Inbjudna panelister var i tur och ordning etnologen Klas Ramberg, boende vid Horstull, ”sofoisten” Martin Sundberg, numera boende i Vasastan och skärgården och DN:s Viktor Barth-Kron, som lät förstå att Södermalm alltid har varit off-side för honom. Den spretiga trion var ändå hyggligt homogen i synen på hipstern, som också var huvudnumret i kvällens prathörna på Stockholms stadsbibliotek.

En hipster är en blekfet, vit, 41-årig man, sa Sundberg. (Oklart om han talade om sig själv).

Hipstern är en person som vill hänga med, någon som är nöjd med att vara 10:a på bollen om någon annan är 9:a, analyserade DN:s Barth-Kron, som alltså inte alls känner sig hemma på Söder.

Etnologen Ramberg illustrerade hipsterfenomenet med den pedagogiska bilden att när han för 20 år sedan flyttade till Hornstull fanns det flera fiskaffärer där, nu finns det många sushiställen men inga fiskaffärer.

Finns det även kvinnliga hipsters, hörde jag mig själv fråga.

Och det gör det förstås. Förstod jag saken rätt är det utmärkande draget för en hipster – oavsett kön – att man inte är ocoolt cool för är man det, då är man ingen hipster. Antecknat!

På panelledarens uppmaning blev det sedan en hel del #STHLMPRATA om gentrifiering. Panelen var i det stora hela överens om att Södermalm är offer för kapitalismen som har tagit över – och därmed gentrifierat – inte bara bostadsbeståndet utan allt från pubar, krogar och vanliga butiker till konditorier och surdegsbagerier.

Som söderbo sedan två decennium känner jag inte igen mig i den verklighetsbeskrivningen, hade inga ögon i nacken men uppfattade inte i kväll att de söderbor som satt bakom mig kände igen sig heller.

Men majoriteten av de medverkande fick i alla fall sina fördomar skönt bekräftade: Södermalm är inte som övriga Stockholm utan ett reservat för de riktigt coola nollåttorna. Eller hur det nu är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.