Det har gått  fyra år sedan jag slutade som ledarskribent på SvD för att kandidera till riksdagen. Och i höst har jag alltså meddelat min partiförening att jag är beredd att låta mig väljas om för ytterligare en mandatperiod. Men fortfarande är den vanligaste frågan som jag får om jag inte saknar tiden som ledarskribent. För nog hade jag mer makt att påverka då?

Jo, absolut makt att påverka. Men det var en makt utan ansvar, brukar jag numera trött svara.

Som riksdagsledamot har jag tillgång till många fler arenor. Okej, tv-sofforna är färre, liksom inbjudningarna till studioprat i radiohuset. Men jag är aktiv i partiarbetet på gator och torg tillsammans med partikompisarna i Högalidsföreningen på Södermalm och – tyngre ändå – jag ingår i den moderata riksdagsgruppen. När så behövs använder jag min talerätt vid gruppens veckovisa sammanträden där även ansvariga M-statsråd och för det mesta också statsministern medverkar.

En annan viktig arena för en politisk varelse som jag, är tisdagarnas och torsdagarnas sammanträden med – i mitt fall – Skatteutskottet. Där hanterar vi regeringens förslag till ändrad eller ny skattelagstiftning och nej, vi ledamöter från höger till vänster är långt ifrån alltid överens. För oss alliansledamöter gäller det att med skarpa argument och en dos vältalighet (jodå, jag kan) försvara regeringens linje i debatten i kammaren innan den går till beslut, vilket vanligtvis sker kl 16.00 på onsdagar.

Inrutat och formalistiskt? Ja, om man bara ser till den schemalagda hanteringen i riksdagshuset. Självklart följer med riksdagsuppdraget också en mängd andra in- och utåtriktade aktiviteter.

Och om jag ska vara ärlig, inget i mitt hittillsvarande yrkesliv har gått upp mot att få äntra riksdagens talarstol. Det är ingen trängsel i bänkraderna under riksdagsdebatterna och antalet som i efterhand läser riksdagsprotokollet är knappast heller säkert stort. Men hyggligt många (hundra)tusen följer riksdagens webbsändningar!

Men vad som betyder mest för mig är att jag som politiskt vald företrädare för moderata väljare i min valkrets Stockholms stad faktiskt har en plats i Sveriges högsta beslutande och lagstiftande församling. Jag påminner mig om det efter att ha läst det här. Kanske borde fler påminna sig?