Hade tänkt ut en tjusig bloggpost på temat: Min vackra blomsterbänk, givetvis illustrerad med en vacker färgsprakande bild på de prunkande växterna. Men greps av tvivel då jag läste hur irriterande det är att man med bilder framhäver sig själv. För med start i dag är nomineringsprocessen i Stockholm i full gång och jag kandiderar alltså för en mandatperiod till, som jag stolt har trumpetat ut här (ni får skrålla ner en bra bit). Funderar och inser att då gör man nog klokt i att inte provocera med blomsterbänkar och annat självförhärligande.

Mindre stolt är jag som politiker över att Norges statsminister Jens Stoltenberg försöker flirta in sig hos väljare genom att agera falsk taxichaufför. Förutom att sådana snubbar väcker otrevliga associationer, i alla fall hos mig, väcker PR-tricket frågor om det norska socialdemokratiska partiet inte litar på sin statsministers egenskaper som statsman.

Vill alltså inte se statsminister Fredrik Reinfeldt bakom ratten på T-banetåget i valrörelsen 2014. Det räcker så gott med att forne vänsterledaren Lars Ohly ständigt hotar med att återgå i SJ-tjänst.

Men väljarna är faktiskt egentligen inte så lättlurade.