Varför slösa mer resurser på Quick-fallet?

Av politiska skäl är det förstås nödvändigt att avsätta utredningsresurser för att granska hur poliser, åklagare, försvarsadvokater och domstolar kunde låsa in Sture Bergwall för åtta mord som han i dag i och med Riksåklagarens beslut nu slutligen frias från.

Men sakligt sett är det tveksamt om det är värt att avdela mer utredningsresurser på Quick-fallet. Riksåklagaren, justitieministern och andra – inklusive mediekåren – tycks ju helt överens om att Quick-fallet är unikt. Det är alltså högst osannolikt att fallet får några efterföljare.

Varför är det då så viktigt att ändå gå till botten och in i minsta detalj granska detta fall? Särskilt som allt eventuellt ansvar för berörda befattningshavare sedan länge är preskriberat.

Svaret har som sagt med politik att göra. Vill man vara elak kan man kalla det ren och skär populism.

Men så elak är förstås inte jag. Som riksdagsledamot har jag den ibland otacksamma rollen att ta ansvar för regeringens göranden och låtanden även när de går på tvärs mot min egen uppfattning.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.