Lämnade kanske inte i vredesmod gårdagens TU-seminarium men i förmiddags fick jag i alla fall en stärkande behandling hos Westanders pr-akut. Jag sög särskilt i mig det här med att uppträda (bli?) mer empatisk.

Ett par timmar senare praktiserade jag den nya lärdomen hos Expressen där jag debatterade jämställdhet med återuppståndna Fi-ledaren Gudrun Schyman. Jag medger att Schyman är ett salt som behövs i debatten! (Ungefär som jag kan sakna Göran Persson).

Men dessförinnan hos Nordegren & Epstein tolkade jag och alliansvännen Abir Al Sahlani en dikt av  Göran Palm: ”Solen går aldrig ner över det språk som ljuger”. Diktanalys är en ”ganska” ovanlig uppgift för mig, men tror att jag fick fram det jag ville.

Nu middag med särintressen om 3:12-reglerna. Blir jobbigt men förhoppningsvis gott!