Det tog sin tid innan jag hittade ingången till talet om frihet, som jag ska hålla om en stund.

Men en sak som gjorde starkt intryck på mig när jag läste det första gången var när Eyvind Johnsons romangestalt – och alter ego – Olof funderar över sin tröstlösa situation på sågverket i Norrland. För plötsligt inser Olof mitt i all bedrövelsen att han har sin frihet.

– Du är fri att gå vart du vill, säger han till sig själv, och dagen därpå ger han sig resolut iväg söderut på vinst och förlust. Det blev många svåra år när han knappt hade mat för dagen, men det som betydde allt var att han var och kände sig fri. För den fattige pojken slutade den frihetsresan med ett ledamotskap i Svenska Akademien och ett nobelpris i litteratur.

Eyvind Johnsons livsöde är självklart inte typiskt eller vanligt, men det är lärorikt.  Och exemplet visar att varje människa kan göra något för att förverkliga sin dröm om ett friare liv. Politiken kan aldrig ge människorna den friheten. Men vad politiken kan göra är framför allt att ta bort hinder som gör det svårt för människorna att vara fria och känna sig fria.

Och då är vi inne på politikens vardag och praktik. Plånboksfrågor är självklart en sådan sak. Alliansregeringens jobbskatteavdrag har gett en vanlig lärare eller sjuksköterska en månadslön mer att röra sig med varje år. Pengarna har den enskilde suverän frihet att använda till resor, kulturupplevelser eller vad det nu kan handla om. Hur pengarna används har staten inte det ringaste med att göra, och det är en viktig aspekt av friheten.

Rut-avdraget– som vissa envisas att kalla pig-avdrag – har betytt ökad frihet både för dem som på så sätt har kunnat få en egen arbetsinkomst liksom för alla dem som har fått en välkommen lättnad i vardagen.

Ni kanske tycker att det här är småttiga saker att lyfta fram om man ska tala om ett så storstilat begrepp som friheten. Borde jag inte heller tala om rätten till åsikts- och yttrandefrihet, om demokrati och fria val?

Nej, jag känner mig faktiskt fri att inte behöva ta upp de frågorna just här och nu. De grundläggande fri- och rättigheterna är trots allt för de allra flesta människor i vår del av världen inte något stort problem från frihetssynpunkt.

En människas frihet börjar med hur det ser ut i hennes vardag. Med de enkla sakerna. Måste vi stressa? Måste vi iväg och handla nu igen? Den där middagen har jag verkligen ingen lust att gå på. Har jag tid och råd att anlita städhjälp för att i stället kunna ha mer tid med barnen, träffa vännerna, satsa mer tid på karriären, eller göra den där resan som jag har drömt om?  

För det är just där som allting både börjar och slutar. Att människor är och känner sig fria i sin vardag. Politiken kan inte på egen hand åstadkomma detta men en god politik kan bidra. Och det är vackert så.