Efter att i långhelgen ha låtit mig förhäxas av 10 timmar av Borgen, säsong 1, skulle man ju kunna tro att jag i kväll var mätt på dansk fiktionspolitik. Men inte, i kväll satt jag motståndslöst framför tv:n och avnjöt ännu ett avsnitt, denna gång på temat danska grisar och späda kultingar. Ett släkte som är så förbluffande likt oss människor att insulinet jag pumpar i mig 4-5 gånger per dygn härrör därifrån.

Annat som har gjort mig glatt överraskad i dag är justitieministerns klarspråk om övergrepp på barn. För jag håller helt och fullt med Beatrice Ask att polisarbetet här hemmavid såväl som i EU måste bli vassare i bekämpningen av barnsexhandel och internetrelaterade sexövergrepp på barn. Och då talar vi om – inbillar jag mig – verkliga barn av kött och blod.

Eller hur tolkar ni justitieministerns slutpassus i Expressen: ”Vikten av identifiering hänger också samman med ett skifte i synsätt; barnpornografiskt material är inte bara brottsligt att inneha och sprida, det är också bevis om ofta grova sexuella övergrepp.”

För mig är det uppenbart att Ask syftar på verkliga sexuella övergrepp på verkliga barn. Desto besynnerliga då att svensk barnpornografilagstiftning sätter likhetstecken mellan låtsasövergrepp på tecknade barnfigurer och sexövergrepp på verkliga barn.

Men det kanske justitieministern nu är beredd att ändra på? Ja, så att polisen resurser i bekämpandet av sexövergrepp på barn inte plottras bort på meningslös jakt efter samlare av serieteckningar, typ japanska Mangabilder, och andra som bara råkar inneha en tecknad eller målad bild av ett fiktivt barn i en sexuell situation.