Lyssnade ni också på Magdalena Andersson när hon krävde besked på längden, bredden och tvären om Vattenfalls köp av Nuon? Kanske undrade ni i så fall precis som jag varför ingen journalist förbarmade sig över Andersson och avbröt henne med att fråga varför socialdemokraternas finansministerkandidat ägnade fem minuter (minst) åt att förklara att statligt ägda Vattenfall är viktigt.
Ingen journalist eller bara normalt samhällsintresserad människa har väl kunnat missa att Vattenfall är en av statens fetaste kassakor som ibland gör bra affärer, ibland dåliga.
Under dåvarande statsminister Göran Persson satsade Vattenfall till exempel på kärnkraftsinvesteringar i Tyskland. Det var ingen succé. Tillsammans med bolagets andra el-investeringar i tyska överföringsnät tvingades Vattenfall – staten – räkna hem en nedskrivningar på 15 miljarder kronor. Och då har jag inte ens nämnt regeringen Perssons investeringar i miljöfarlig tysk kol! Ja det vill säga kol-investeringen som gjordes av Vattenfall, som ju ägs av staten och därmed alltså var regeringen Perssons fel? Samma regerings fel som för övrigt MagdalenaAndersson var statssekreterare i.
Nej, ni hör själva hur tramsigt det låter.
Lika fullt, Vattenfalls utdelning till ägaren staten har ökat från cirka 20 miljarder 2001-2006, dvs under regeringen Persson tid, till cirka 40 miljarder 2007-2012, under regeringen Reinfeldt. Omsättningen har under motsvarande tidsperioder ökat från 100 miljarder per år till cirka 180 miljarder per år.
Men socialdemokraternas Magdalena Andersson rabblar som en papegoja att regeringen Reinfeldt har slösat bort 97 miljarder av skattebetalarnas pengar på Nuon-affären. Kanske kunde hon använt en ynka minut av sina långa sövande utläggning tidigare i dag till att förklara hur hon har kommit fram till den siffran. För ingen som jag har talat med begriper hur hon har räknat fram dessa förlustmiljarder. Har papegojan rent av gjort en anka?
Nu har förresten våren kommit till mitt fina riksdagsrum! Den slog ner på skrivbordet lagom till lunch.