Ingen deadline i världen hindrar mig från att här och nu avslöja vad jag ser som den absolut viktigaste inrikespolitiska frågan nästa år. Och nix, det är inte regeringens rutavdrag för läxhjälp som riksdagen röstade ja till i onsdags. I Ekots lördagsintervju var Socialdemokraternas Magdalena Andersson självklart lojal med partiets nej-röstning. Men märk väl att när Andersson pressades om partiets motstånd till läx-rut svarade Andersson ”i dagsläget” (cirka 30 minuter och 12 sekunder in i programmet). Men den brasklappen uppmärksammades så klart inte i Ekots sändningar därefter. En journalistisk lapsus? Knappast, snarare säger det väl något om Sveriges Radios syn på sitt uppdrag i allmänhetens tjänst …

För mig och hyggligt många andra borgerliga väljare är prio ett på den inrikespolitiska agendan nästa år självklart att valsäkra alliansen. Inte för att jag ömmar särskilt för de borgerliga statsråd eller dito riksdagsledamöter som vid en valförlust mister sina taburetter men jag känner starkt för de borgerliga väljare som för liv och pina inte vill uppleva en återgång till ett socialistiskt styre hösten 2014.

Det vill säga precis vad några av Neos kloka röster i tidningens julnummer också har på önskelistan, däribland Markus Uvell, Maria Ludvigsson och Annie Lööf (till centerledarens medarbetare: hysch hysch, men det är läge att uppdatera sajten!). Grämer mig förstås väldeliga över att jag inte lyckades få i väg mina ynka 1 000 tecken i tid till Neo. Ja, så att också jag hade fått komma till tals tillsammans med andra intressanta röster som inbjudits att sia om det inrikespolitiska året 2013. Men nu vet ni ändå. Och friden sänker sig i stugan! Lycka att vara där.