Nya moderatkompisar lika berusande som syrenernas doft

Skatteutskottets sammanträde i förmiddags var avklarat på rekordtid. Det enda viktiga på dagordningen var egentligen bara utskottets yttrande till FiU med anledning regeringens vårbudget. Allianspartierna är för medan S, V MP och SD går emot. Men inte under gemensam flagg utan i form av var sitt särskilt yttrande. Vilket i praktiken innebär att oppositionens kritik blir kraftlös. Noll dramatik med andra ord.

Så dramatisk var inte heller Peter Erikssons utspel i dagens SvD om att Miljöpartiet före valet inte avser att binda upp sig för samarbete åt vare sig höger eller vänster utan med den nya grundlagens hjälp vill tvinga fram en majoritetsregering i vilken partiet ska ingå. Varför har Miljöpartiet inte agerat så tidigare undrar jag och erinrar mig Erikssons bredsida mot Alliansen i valet 2010. Men jag tar det säkra före det osäkra och avvaktar min djupanalys av Peter Erikssons besked tills efter helgens MP-kongress.

Resten av tisdagen har jag ägnat åt att korrespondera med arrangören för sommarens språkresa till Canterbury, slinka i väg och blommografera ljuva sommarbuketten till kära vännen som fyller 75 på fredag, följa tv-sändningen av kungliga DOPET, stångas med turister på Mynttorget – tro det eller ej, men jag stoppades bryskt av en kvinna som krävde att få fotografera mig – jo, jag ställde upp!

Mest tid har ändå gått åt till att förbereda kvällens stund i talarstolen i riksdagens Förstakammarsal inför 80-talet nya partimedlemmar från Stockholms stad och län. Så bra det mötet blev!

Jo, sådant märker man. Vad jag i kväll framför allt lyckades med (tror jag i alla fall) var att inskärpa för partiets nyförvärvade medlemmar att man som partiföreträdare ständigt bör fråga sig:

Hur vill jag, oavsett om jag är riksdagsledamot, sitter i nämnder och sliter i kommunpolitiken eller “bara” är partimedlem, hur vill jag bli upplevd i kontakten med andra människor? Människor som vi moderater vill ska rösta på oss av övertygelse också i nästa val!

På dylika ting funderade jag hela vägen hem, låt vara att jag mot slutet blev en aning vimmelkantig av syrenernas trolska doft.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.