Noterade att Socialdemokraternas Håkan Juholt ytterst skyller de våldsamma upploppen och grova skadegörelsen i England på … stängda fritidsgårdar. Själv känner jag mig, milt uttryckt, inte helt övertygad om det ”sambandet”. Lika lite imponeras jag av den svenska dialogpolisens analys. Hur kan normalt funtade och begåvade personer tro att plundrare och förhärdade våldsverkare som slår sönder och samman inte bara hela stadskärnor utan också protesterande medmänniskor, mest av allt här i världen är i behov av en pratstund med polisen?
Tack och lov är man här i skogen förskonad från sommarens brutala solidaritetskravallande från Aten till London. Till skillnad från turbulensen på världens finansmarknader, som man inte slipper undan ens i denna avkrok. I fredags överraskade jag mig själv med att placera ett med mina mått mätt hyfsat överskott på lönekontot i aktier i Rysslands- och Asienfonder. I stället för att sätta in pengarna på trygga men tråkiga sparkontot med bara snäppet högre räntesats än lönekontots obefintliga. Och om placeringen går åt pipan skyller jag på … stängda fritidsgårdar!
Nej, självklart inte. Inspirationen rann till efter att jag läst ett par kapitel i Claes Hembergs senaste bok om hur man klokast sparar när man uppnått den aktningsvärda åldern 55 +. Det är fascinerande läsning, som varmt rekommenderas inte minst till kvinnor.
Visst, jag har en bit kvar till 55 men ju snabbare man lär sig att behärska sparandets ädla konst desto mer pengar finns det kvar att leva loppan för när pensionsdagen närmar sig. Tack för den ögonöppnaren! Så i höst är det jag som under den allmänna motionsperioden väcker en motion om hur vi lagstiftare kan skapa vassare sparformer och därmed tryggare pensionsvillkor för kvinnor!
Ni undrar vad man annars gör en solig dag här i skogen? Det varierar, men en bra början på dagen är att plocka vinbär och hallon till filen. När frukosten är intagen är det hög tid att sätta på datorn och koppla upp sig till Net1 och skanna av nyhetsflödet (mitt vanliga Teliamodem funkar inte här). Hit, det vill säga till brevlådan 30 minuters traskande härifrån, kommer tidningarna numera inte förrän vid tretiden. När jag ändå är uppkopplad kollar jag förstås också mailen.
Mest utstickande i dagens skörd var en inbjudan att som Stockholmspolitiker och ledamot av Civilutskottet hålla en ”inspirationsföreläsning” på Kulturhuset den 1 september med anledning av en konferens på temat ”Hållbar förändring – byggnaden, staden och processen”.
Erbjudandet kändes precis så där lagom livsfarligt att jag bums var redo att tacka ja. Om det inte vore för att jag sedan länge är inbokad på besök hos moderatkompisarna i Lomma. Ser fram emot att på plats borra djupare i vad som krävs av en kommun för att bli bäst plats att bo på.
I ett anfall av skaparlust målade jag häromdagen om två gamla pallar. Det blev – som synes – en ljusblå förändring, hållbar också hoppas jag.
Medan maken hade fullt upp med att skrubba bort algerna från bottnen i den tömda poolen, som nu fylls på med nytt friskt fyragradigt vatten från källådern bakom knuten.
Dagens hällregn gör sitt till, i bloggande stund har det fallit 46 mm på åtta timmar! Enligt prognosen är poolen full igen på fredag, och badbar.