Efter en knapp vecka i stan (inklusive utflykt till Utö) är jag tillbaka i stugan och skogen. Här piskar regnet så där lagom intensivt mot rutan att man inte behöver be om ursäkt för att man sitter inne och kuckelurar.

Annorlunda var det i går vid den här tiden. Då var Prides backstageområde i Kungsan i full sving. Gissa om jag passade på att fraternisera med läderbögar, flator, piratpartister, motsträviga väljare och goda vänner. På gruppbilden mer av det senare:  Från höger: Kristian Thorin, Bahnhof, maken Olle, min forna ledarsidas kaxiga nyförvärv Johanne Hildebrandt, Expressens alltid läsvärda ledarsideskrönikör Sakine Madon och så en kille som jag tyvärr inte minns namnet på men som till vardags kränger högteknologiska prylar till Kriminalvården och Försvarsmakten.

Han och jag talade länge och väl om finessen med elektroniska fotbojor. Kort sagt en superintressant snubbe som jag hoppas läser detta och hör av sig till mig igen!

I går stötte jag också ihop med Kristdemokraternas riksdagsledamot och stockholmspolitiker Caroline Szyber. Hennes namn gör man klokt i att lägga på minnet!

Szyber anförtrodde mig bekymrat att det i hennes parti finns krafter som skarpt ogillar att KD över huvud taget finns med i Pridesammanhang. Mindre förvånad har jag blivit, om man säger så …

Men som varm anhängare av alliansregeringen noterar jag tacksamt att den kristdemokratiska partiledningen inte viker ner sig för interna mörkerkrafter utan tar avstånd ”från att jämföra Pridefestivalen med Vänsterpartiets Första majdemonstration”.

– Om det stämmer att Tuve Skånberg sagt på det här sättet så är det ett uttalande och en ståndpunkt som Göran Hägglund tar bestämt avstånd ifrån, säger Martin Kits.

Precis lagom till halvfyratiden då Prideparaden i går gick i mål gassade solen åter över Sergels torg.

I M-ekipaget skrålade vi samma slagdänga som vi gjorde timmarna tidigare vid Hornsgatspuckeln – jag kommer …

Och kommit för att stanna har vi moddar nog gjort, i alla fall att döma av Söderbornas jubel!