Åter hemma på balkongen och älskade Södermalm efter en späckad vecka i Visby och Almedalen. Väskan är uppackad och jag har gått igenom – det vill säga öppnat – posten. Och vad ser jag?!

PayEx vars banderoller jag under hela politikerveckan har mött särskilt varje morgon när jag har närmat mig S:t Hans Café & Konditor, samma PayEx är ”administratör” av min faktura från mitt favoritföretag Hemfrid som städar hos oss medan familjen är svårt sysselsatt med annat.

Men inte bara det, på fakturan uppmanas man – om man inte vill ha skatteavdrag för städtjänsten – att kontakta Hemfrid så grejar företaget att du får betala fakturans hela belopp – det vill säga 3 515 kr i stället för 1 893 kr.

Hemfrid, inget extra besvär för min skull, om jag säger så. Men visst, erbjudandet är en intressant eftergift åt dem som inte tål att människor får behålla mer av sina surt förvärvade slantar, och som inte tål att svartjobbandet minskar i städbranschen och som inte tål att staten – SOM EN LOGISK FÖLJD AV SKATTELÄTTNADEN – får in mer skattekronor till kassakistan. Och de där nya friska pengarna kan ju faktiskt användas till bland annat välfärdens fromma!

Ursäkta, det var inte min mening att bli polemisk. Men man är ju lite speedad efter att i en vecka ha trängts med politiska djur och odjur.

Men i kväll vill jag mest skicka med en visbyhälsning från i går med denna trivsamma bild från ”min” trädgård. På första parkett Petra Östergren och Magnus Carlsson, till vänster om Petra min partibroder Göran Pettersson, som verka lyssna uppmärksamt på M-gotlänningen Anna Hrdlicka, till vänster om Anna har vi liberaldemokraten Alexander Bard – hur jag lyckade lura dit honom kan ni ju alltid fundera på – därefter vassa ledarskribenten Alice Teodorescu och så Min duktiga politiska sekreterare Fredrik Kärrholm. Okej då, jag delar honom med riksdagskollegan Jessica Rosencrant. Fredrik skyms helt av Amanda som sliter åt Lotsens ägare, chef och vd – Magnus Carlsson. Cirkeln är sluten.

Sedan har jag under veckan samlat på mig en mängd olika intryck och avtryck som pockar på att bli offentliggjorda här på bloggen. Inte minst känner jag numera för dom som jag faktiskt inte visste fanns men som är drabbade av så kallade sällsynta diagnoser. Tack för mötet och informationen, tummis! jag kommer att fördjupa mig!

Så har jag deltagit i ett seminarium om Sveriges syn på FN, det var bra, jag lärde mig massor utöver allt inplugg som måste göras inför att ”nöta soffa” med Rolf Ekéus och och Inga-Britt Ahlenius.

För att inte tala om alla frågor som rådbråkar mig efter seminariet i torsdags om vården för heroinister. För är det rimligt att knarkande människor som sedan 20 år tillbaka tack vare metadon kan leva ett normalt liv ändå måste infinna sig för kisskontroll ett par gånger i veckan med allt vad det innebär i form av ”kränkande” ingrepp i det vardagliga livet?

Jag är inte så tvärsäker på att Europadomstolen tycker det, men jag ska kolla.

Förlåt, det är lördag, skål i kvällen! Vi hörs!