Löpfoten höll lika bra som Zelmerlöw på Skansen

Dagens sommarprat med byggnadsantikvarie Göran Gudmundsson var en höjdare. Nej, det verkade inte så från början, men ju längre programmet fortskred, desto mer uppmärksam och imponerad blev jag.

När Gudmundsson kom till sommarpratets grand finale och uppmanade oss som i sommar har ett hus att renovera att strunta i det eftersom husets historia sitter i väggarna och mår bäst av att vara som det är, då tittade jag med nyfrälst blick upp på min murkna och flagnande veranda och nickade allvarligt instämmande. Här blir minsann ingen skrapning och ommålning! I alla fall inte sommar…

En annan man som i dag eller snarare i kväll har imponerat på mig är Måns Zelmerlöw.

Måns, du klarade galant kvällens nerviga debut som allsångsledare på Skansen! Och då ska du veta att jag genom åren har blivit en ganska sträng domare av detta spektakel. Jepp, jag förväntar mig en inbjudan i sommar. (Ja, till VIP-bänken, inte till scenen…)

Själv passar jag på att i fulla drag njuta av några ytterligare dagars semester här i stugan innan riksdagen på fredag återsamlas och politikerveckan i Almedalen tar vid.

Stämningsbilden härintill är från i eftermiddags. Söta värmländska jordgubbar för 20 kronor litern, svalt vitt vin, mobilen, dagens Svenska och Timbros “Borgerlig framtid”, vad mer behövs för ett perfekt liv?

Men innan dess hade jag efter sju veckors ont i foten äntligen fått avverka 7,5 km  (på kraftigt kuperad grusväg i ljuvligt grön sommarinramning). Tiden kunde ha varit bättre, uret visade 58 minuter när jag stupade hemma på gräsmattan. Men i alla fall, foten håller.

Så nog får jag ligga i som en rem även i morgon och på torsdag inför fredagens morgonpass i Stockholm. Till skillnad från min tränare har jag en bit kvar till superformen. Det förstår man här!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.