Lördagens firande av Söderandans dag överskuggades av den märkliga bussolyckan på Södermalmstorg.

Medan vi guljackor (jag hade glömt min hemma … igen) uppvaktade söderbor med gratispennor och manade dem att ha även kritiska synpunkter på Moderaternas välfärdspolitik, blinkade blåljusen på Götgatan på väg mot Slussen och Södermalmstorg.

Gudskelov spilldes inga liv den här gången, det var illa nog att flera personer blev svårt skadade.

Vanhelgar man Mors dag om man spekulerar om det politiska läget i landet? Svar nej.

Dock ger jag inte mycket för Sveriges radios inrikespolitiska skräll denna söndag om att Socialdemokraterna NU har gått förbi Moderaterna.

SR har som vanligt gjort det enkelt för sig. Man har lagt ihop de opinionsmätningar som de seriösa instituten redan har gjort. De artificiella medelvärden som man med denna snyltmetod kommer fram till presenteras sedan som ett journalistiskt scoop. Utan att ha intervjuat en enda väljare kan SR därmed avslöja att Håkan Juholt nafsar Fredrik Reinfeldt i hasorna, en nyhet inte värd ens ett ruttet lingon!

I morgon gör jag klokt i att gå upp i arla morgonstunden för att ta itu med den av mig hittills försummade betänkandetext som jag är ansvarig för och som ska justeras vid tisdagens sammanträde i Civilutskottet. Se där, ännu en sida av riksdagslivet.

Till sist måste väl ändå något sägas om kungens bedrövliga vecka då han har tvingats schavottera i medierna. Ska Hans Majestät ge efter för trycket och ställa upp på en intervju, kanske till och med kalla till presskonferens?

Nix. Hela poängen med den ärftliga monarkin är att kungen står över och utanför de förhållningssätt som gäller för politiker och medborgarna i gemen. I samma stund som monarken blir ”vanlig” och låter sig hunsas av medierna sätter han – eller hon – hela det monarkiska statsskicket på spel.

Så Carl Gustaf, tig dig ur det här eländet och trösta dig med att tiderna rimligtvis inte kan bli sämre.