Bra Arkelsten, men privata partibidrag kräver lagstiftning

Öppen redovisning av privatpersoners bidrag till politiska partier? En icke-fråga tycker allt färre, numera inte ens mitt parti. Det var på tiden!

Jag kommer inte att glömma i första taget när jag som nykläckt riksdagsledamot i höstas blev kallade till möte med statssekreterare Schlingmann, plus några utfyllnadsfigurer för att mötet skulle verka mindre dramatiskt. Men snacka om att jag blev undervisad i att det minsann fanns ett partistämmobeslut på att Moderaterna inte skulle redovisa varifrån de privata partibidragen kom.

Men för mig var detta mer än en principsak. Öppenhet är en förutsättning för att vinna förtroende, och jag är väldigt tacksam för att jag lyckades utverka att inte behöva sitta i kammaren och rösta i voteringen där regeringen med stöd av SD sade nej till att partierna öppet måste redovisa privata partibidrag. Som sagt, ett stort tack till partiet för att jag slapp att vara med om detta!

Så visst blev jag glad när jag slog upp DN Debatt där ”min” partisekreterare Sofia Arkelsten på tvärs mot det där partistämmobeslutet svänger nära 180 grader i frågan.

I längden blev det en ohållbar situation för mitt parti De Nya Moderaterna när Europarådet kritiserar Sverige för att vi trots tidigare påtryckningar fortfarande låter det vara upp till varje parti om det privata inflödet av pengar ska redovisas öppet eller inte.

Jag gillar Sofia Arkelsten för hennes frejdiga stil, men i Ekots lördagsintervju hade hon uppenbara svårigheter att övertygande försvara Moderaternas rådande hemlighetsmakeri.

Vart har förresten statssekreterare Schlingmann tagit vägen i den här debatten?

Hela dagen har jag varit lättad över att min partiledning har tagit sitt förnuft till fånga. Det hymlar jag heller inte med i min och riksdagskompisen Göran Petterssons dagsfärska upplaga av riksdagsradions Två nyanser av blått.

Vi avhandlar förstås en hel del annat också, bland annat den nye S-ledaren Håkan Juholts påskfirande och bredvidmunpratande i Istanbul. Så ”lyssna in”, som vi i partiet numera säger. Kanske kan det bli en statsman av Juholt också. Eller inte.

I kväll har dock min eufori gått över i lätt huvudvärk. Jag är rädd att frågan om en öppen redovisning av partibidragen kommer att fortsätta att plåga mitt parti. För en frivillig överenskommelse partierna emellan är inte detsamma som bindande regler. Risken är uppenbar, för att inte säga ett faktum, att både Europarådet och våra politiska motståndare fortsatt kommer att kräva lagstiftning och anklaga oss moderater för att bara halvhjärtat ha tagit itu med bidragsfrågan.

Beklagar, men jag måste bara påminna om det politiska tillkortakommandet med fastighetsskatten. Fastän det mesta blev rätt i sak, vann borgerligheten ingenting på reformen just därför att man inte löpte linan ut och avskaffade skatten rakt av.

Så varför inte lagstifta om partibidragen och därmed bli av med frågan en gång för alla. Det är mitt råd till partiledningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.