Om 24 timmar är jag förhoppningsvis hemma från Uppsala, efter att ha debatterat feministläget i världen med Gudrun Schyman. Hon som ska hålla ordning på oss är den forna kollegan Barbro Hedvall. Jovisst, Hedvall är en gammal hederlig Fredrika Bremer-feminist, som kanske bäst kan beskrivas som en bakåtlutad variant av rödstrumporna. Det känns bra inför drabbningen med Schyman.

Annars har jag i dag överträffat mig själv genom att tillbringa större delen av min vakna tid i kammaren. Först med med anledning av Civilutskottets betänkande CU16. Ämnet var supersvårt och handlade bland annat om kärnkraftsindustrins ekonomiska ansvar för stora olyckor. Jag tyckte själv att jag hyggligt lyckades försvara utskottets linje, men döm själv.

Därefter det veckovisa kommittémötet med moderatkompisarna, för att sen på nytt inta sittläge i kammaren med anledning av SoU9. Strax före klockan sex på kvällen var det så dags att göra det lika angelägna som kontroversiella inlägget i ämnet surrogatmoderskap. Det fanns dom som såg rörda ut…

I morgon har redan blivit i dag och snart väntar nya krafttag i demokratins tjänst. Jag känner mig som en arbetshäst.