Uppskruvat tempo börjar kännas normalt

Måndagens besök i Osby känns redan avlägset.

Nog för att mitt nedslag i verkligheten gjorde intryck, åtminstone på mig. Eller hur ofta tror ni att jag besöker en stearinljustillverkare?

Eller gör ett nedslag hos det kommunala äldreboendet, och där skakar de händer som ivrigt sträcks fram av gamlingarna runt kaffebordet i köket. Lägg därtill ännu ett företagarbesök följt av äran – och nöjet – att tala på Osbymoderaterns årsmöte.

Det hann bli midnatt innan jag hade gäspat mig igenom taxikön utanför Centralstationen på Vasagatan i Stockholm.

Tisdag morgon och förmöte med allianskompisarna i Civilutskottet, med efterföljande utskottssammanträde. Därefter internat med Domarnämnden fram till onsdag lunch. Nog så viktigt, men inte tillräckligt för att hindra mig från att smita undan en stund för att kunna vara med på tisdagens riksdagsgrupp med statsministern. Det var en klok prioritering, mer än så är jag av partilojala skäl förhindrad att avslöja. Och så infann jag mig punktligt till Domarnämndens middag klockan 18. Vad vi pratade om? Glöm det.

Onsdagen gick i samma uppskruvade tempo. Hann precis tillbaka till riksdagshuset för att delta i den moderata civilkommitténs möte. Inte heller vad vi avhandlar där är öppet för allmänhetens insyn, så tyvärr …

Onsdagseftermiddagens voteringar gick som på räls. I omröstningen om vilken av två reservationer som skulle ställas mot utskottets förslag uppstod visserligen en situation (20 röster mot 20) som förde tankarna till lotteririksdagen på 1970-talet.

Någon betydelse för sakens slutliga utgång hade det naturligtvis inte. Uppriktigt sagt minns jag inte ens vad vi jämviktsröstade om.

Onsdagskvällen avslutade jag i sällskap med Sällskapet för moderata kvinnors historia.

På temat Förebilder och framtidsbilder berättade jag att kvinnliga förebilder inte är min grej, eller rättare sagt att jag inte väljer mina förebilder utifrån vederbörandes kön.

Det är en självklarhet för mig men inte för alla, därav den livliga diskussion som uppkom. Jag upprepade också för vilken gång i ordningen att jag inte är feminist och att jag tar skarpt avstånd från kvotering på grund av kön.

Det blev en härligt hetsig kväll, som slutade i försoningens tecken. Jag blir alltid så glad när man förstår att inte låta politiska åsiktsskillnader inverka på den personliga vänskapen.

Torsdag. Intervju före lunch med en kille från radio P4 om svartjobb och Finansdepartementets relation till Skatteverket. Kan bli intressant. Lunch med Jenny Edberg, politisk sekreterare och kär vän sedan förra valåret. Snabbt tillbaks till rummet för att inför en intervju med Korseld hinna läsa in mig på Miljöpartiets favorittippade nya manliga språkrör Gustav Fridolin. Därefter votering, styrelsemöte med min partiförening och – som lök på laxen eller rättare grädde på moset  – ett anförande för MUF Södermalm om mina erfarenheter som riksdagsledamot, så här långt. Togs varmt väl emot av de unga partikamraterna.

Nu återstår för mig bara zzzzzzzzzzzzzzzzz.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.