Så sitter man i den sena kvällen med trötta ögon och ska försöka sammanfatta dagen bara för att visa att man inte ligger på latsidan. Men visst, bloggandet fyller ändå en viktig en funktion, inte minst under en plenifri vecka som denna. Som riksdagsledamot med Stockholm stad som valkrets är det svårt att tänka sig hur man skulle kunna nå fler väljare.

Vad kan jag då berätta? Jo, så här tre dygn kvar till Premiärmilen inledde jag morgonen med ett styvt träningspass på Skeppsholmen. Har ni sprungit från bron, längs raksträckan fram till krönet och där upp för den branta backen fram till kyrkan? Sex gånger på raken, med 5 sekunders återhämtning. Gör det, och ni förstår vad jag menar.

Därefter ett par timmars funderande, planerande  och ringande för att klockan 12.00 spela in tredje avsnittet av Två nyanser av blått. Riksdagskompisen Göran Pettersson och jag hade i dag Malin Siwe som Riksdagsradions första gäst. Hur det gick? Jovisst, inget är så bra att det inte kan bli bättre.

Eftermiddagen ägnade jag åt motionsskrivande till Stockholms stads förbundsstämma som äger rum den 6:e till 7:e maj. En fingervisning om vad motionen avhandlar får ni här.

Så blev det kväll. Den tillbringade jag med kamraterna i Öppna Moderater. Min käre vän, för att inte säga broder, Johan Tiedemann höll en tankeväckande föreläsning om HBT-frågorna från ett nordiskt perspektiv.

Grönland är för djävligt. Nej, så grovt uttryckte sig inte Johan utan förklarade diplomatiskt att ön har så stora sociala problem att frågan om HBT-rättigheter inte är så högt prioriterad just nu. Island är intressant och då inte bara från ett partyperspektiv, Sverige står sig starkt i synen på människors – inklusive homosexuellas – lika värde. Vad EU tycker och tänker är mer ovisst. Och vad säger Norden mer unisont?

Det är högst berättigade frågor, tycker jag, och skäms över grannlandet Finland.

Sedan tog Johan och jag ett glas till. Och hjälp, hem har jag inte kommit än.