Så fick nämndemannasystemets kvalitativa brister även Justitieutskottets föräldralediga ordförande Morgan Johansson (S) att greppa tangentbordet. Johanssons bredsida mot systemet i allmänhet och justitieministerns passivitet i synnerhet, låter mer eller mindre som ett eko av mitt anförande i kammaren (nr 142 i protokollet).

Jag kan upplysa Johansson om att inte en enda av hans partikamrater kom till min undsättning när stödet från mina egna uteblev…

Det är ett svaghetstecken och luktar egenintresse lång väg att inget av riksdagspartierna agerar för att avskaffa det förlegade och rättsosäkra systemet med politiskt tillsatta lekmän i våra domstolar. En system som dessutom från förtroendesynpunkt har visat sig vara alltmer åt skogen.

Förklaringen? Jag ser ingen annan än att det är attraktivt för partierna att med en åtråvärd nämndemannabefattning kunna belöna partifolk som inte längre platsar i politikens centrum.

Bättre till mods gjorde mig dagens avslutning. Då tänker jag inte första hand på eftermiddagens votering eller den moderata Stockholmsbänkens möte. Nej, i kväll har jag för första gången i livet gjort ett radioprogram. Närmare bestämt det första avsnittet av den unika riksdagsradion, hos radiomannen och tillika riksdagskollegan Göran Pettersson.

I skrivande stund har jag ingen riktig koll på när första avsnittet sänds i etern, eller om det nu var på nätet, men jag lovar att hålla er underrättade om tidpunkten. Det här kan bli riktigt kul!

Bra gick det också i morse. Klockan hade inte slagit åtta innan jag låg som en rem i det 7,1 kilometer långa löpspåret från Mynttorget, längs med Skeppsbron och Slussen till Finlandsbåtarna förtöjda vid Stadsgårdskajen och tillbaka. Så ett varv runt Kungsträdgården för säkerhets skull och en sista sväng runt Rosenbad.

Någonstans där började jag känna av knäskålarna, men bet ihop. Väl framme vid Ledamotshuset klockade min tränare 46 minuter på tidtagaruret!

Det är klart att man ser galen ut efter en sådan svindlande framfart på Stockholms gatunät!