En härlig dag i en riksdagsledamots liv. På något annat sätt kan jag inte beskriva denna händelserika onsdag. Nog för att det har kostat på och tagit tid att finna sig till rätta, men nu känns det som om jag äntligen börjar få kontroll på tillvaron.

Dagens riksdagsarbete inleddes strax före klockan 09.00. Jag slår mig ner hos partikompisarna Anti Avsan och Thomas Finnborg i kammarfoajén. Om en stund ska Anti (han till vänster) hålla anförande till försvar för den nya fastighetsmäklarlagen. Det gör Anti verkligen bra!

Därefter en stunds respit på tjänsterummet, men först har min riksdagsdator och mobiltelefon lämnats in för anpassning till ny teleoperatör. Sedan är det hög tid att pinna över Riksbron till Rosenbad där alliansvännerna i Civilutskottet har ett av sina regelbundna avstämningsmöten med justitieministerns politiska sakkunniga, en handfull rättssakkunniga tjänstemän, och så statssekreterare Magnus Graner.

Vid lunchtid är jag åter i riksdagshuset. Närmare bestämt köar jag i den anrika Bankhallen för att få hämta ut min uppspeedade dator och dito mobiltelefon.

Därefter 40 minuters ”egentid” för matintag (banan, äpple och knäckemacka, ingen höjdare) mejlläsning och författande av svarsmejl. Klockan 13.00-14.30 är det möte med den moderata civilkommittén, vi avhandlar viktiga saker som bör förbli interna. I den vevan ringer TV4 och undrar när ungefär i eftermiddag jag kommer att äntra talarstolen för att hålla det där anförandet om nämndemännens avskaffande som jag mejlade över till TV4-reporten i går kväll. (Man är väl inte tappad bakom en vagn, inte heller född i farstun..). TV4 och jag avtalar tid för intervju, det blir före voteringen kl 16.00.

När lagstiftandet för dagen väl är avklarat pausar jag i kammarfoajen och skalar den sista apelsinen i fruktkorgen. Känner mig stärkt av C-vitaminintaget och laddar för mitt anförande om en stund. Då plingar det till i mobiltelefonen: M-ledamöter kallas till extra riksdagsgruppsammanträde klockan 17.00

Stressar i väg till Förstakammarsalen för att snabbt återvända till plenisalen där mitt stundande anförande väntar. Tur att jag hann tillbaks till kammaren i tid! För det kändes som om mina ord ändå tog viss skruv…

Själv blev jag som vanligt löjligt imponerad av mig själv.