Kvart i fem ringde väckarklockan i morse, på Elite Hotell i Göteborg. Trött men glad lät jag mig återbördas till huvudstaden. Tusen tack för alla glada tillrop i går kväll och i dag med anledningen av min medverkan  i tisdagskvällens SVT Debatt!

För visst gick det alla tiders bra!  Och precis som jag förutspådde i min slutreplik, inte heller i fallet Mona Sahlins eftertraktade tennisbiljetter finner åklagaren anledning att inleda förundersökning om mutbrott. Att åklagaren över huvud taget tog upp denna struntfråga kan knappast ha berott på annat än en ängslig politisk korrekthet. En betydligt allvarligare rättssak är polisens brutala gripande i Göteborg.

Hur som helst. I morse klockan 9.00 satt jag gäspande på min stol i Kammaren och lyssnade på Mona Sahlin. Som företrädare för det största oppositionspartiet inledde hon riksdagsårets första partiledardebatt, därefter tog statsminister Fredrik Reinfeldt vid, följd av Miljöpartiets Peter Eriksson.

Något säger det väl om humornivån i kammaren denna förmiddag när Eriksson drog ner partiledardebattens första skrattsalva då han konstaterade (på ett ungefär): ”För första gången får jag hålla mitt anförande innan Ekot bryter för lunchsändning”. Men visst, det sammanfattar ganska mitt i prick Miljöpartiets valframgång.

Klockan 13.00 var det dags för kommittémöte med moderatkompisarna i Civilutskottet. Vi gick igenom ärendena inför morgondagens utskottssammanträde och pratade litet om sådant som hör till det interna partiarbetet.

Åter på tjänsterummet någon timme senare förlorade jag mig i slutputsen av mitt jungfrutal inför torsdagens fortsättning på den allmänpolitiska debatten. Om man kan lita på Kammarkansliets preliminära talarlista bör jag vara redo att äntra talarstolen någonstans mellan klockan 16 och 18 i morgon eftermiddag. Jag lovar, mina sex minuter i storpolitiken kommer att läggas ut här, ni kan lita på mig!

Ja, så klockan 15.30 ljöd voteringsklockan. Hjälp, vilken knapp ska jag trycka på nu, tänkte jag, fullständigt renons på vad det hela handlade om. Åter bänkad på plats 314 förstod jag att statsministern skulle informera riksdagen om hans senaste Ministerrådsmöte i Bryssel. Jo, förlåt, men då tvingades jag skamset undertrycka en gäspning.

Vad finns det då mer att säga om denna märkvärdiga dag? Kanske att jag nobbad TV4 som på fullt allvar menade att jag visst borde vara med i aftonens Kvällsöppet med Lennart Ekdal och diskutera den i dagarna stort uppmärksammade boken om Kungen. Jag recenserar den gärna, men inte förrän jag har läst den…

En större sorg (om än inte för Göteborg) är att jag missade höstens första talarkväll hos Öppna Moderater dit RFSL:s nya förbundsordförande Ulrika Westerlund var inbjuden för att tala. I bästa fall blir det fler tillfällen. Hoppas på det!