När jag funderar över rådman Monica Nebelius bredsida mot hennes chefer på Malmö tingsrätt, indirekt också mot Domstolsverket i Jönköping, fylls jag av samma känsla som när ett flygplan med destination Pakistan i förra veckan tvingades nödlanda på Arlanda efter att någon i Kanada hade larmat om att en bombman fanns ombord.
Då som nu säger mig magkänslan: Det är något som inte stämmer.
Mycket riktigt, ex-flickvännen riskerar nu flera års fängelse för att hon – av allt att döma – förblindad av svartsjuka och hämndlystnad försökte stoppa sin ex-pojkvän från att gifta sig med sin nya kärlek i Pakistan. Min magkänsla gick bet på giftermålet, det medges. I övrigt ser det ut som att jag får rätt…
Vad gäller rådman Nebelius tvivlar jag inte på att hon och hennes familj har utsatts för allvarliga hot som en direkt följd av att hon i förra veckan satt ordförande första förhandlingsdagen i det uppmärksammade kopplerimålet i Malmö tingsrätt. Min tveksamhet gäller rådmannens anklagelse mot hennes arbetsgivare.
Nebelius påstår att domstolschefen har velat tysta ner incidenten, och därför medvetet har lurat medierna att tro att Nebelius insjuknat och av den anledningen skilts från målet. När sanningen var att polisen på grund av hotbilden hade rekommenderat henne att avsäga sig målet.
Hm. Anser verkligen Nebelius att en ansvarsfull arbetsgivare i det läget skulle ha greppat telefonen och till landets nyhetsredaktioner ha basunerat ut att en domare vid domstolen på grund av allvarliga hot har hoppat av ett uppmärksammat mål på polisens inrådan? Jo, Nebelius verkar mena det, och då har man – om ni frågar mig – en ganska skruvad uppfattning om vad som krävs i en allvarlig hotsituation i form av sekretess och musselbeteende. Allt för att polisen så effektivt som möjligt ska kunna skydda den hotade och slå till mot dem som hotar.
Förmodligen är Monica Nebelius djupt berörd av händelserna, kanske fortfarande i chock. Ändå är det rätt skrämmande att en ordinarie domare kan förlora omdömet så totalt som Nebelis artikel ger uttryck för.
Som Domstolsverket upplyser på sin hemsida, och som verkets generaldirektör Barbro Thorblad utvecklar i Studio Ett, är det polisen som har ansvaret för säkerheten utanför domstolar, medan domstolarna ansvarar för säkerheten i sina egna lokaler.
I just detta fall har tydligen de misstänkta hotbrotten mot Monica Nebelius ägt rum utanför domstolslokalen. Med följden att hoten är en uppgift som faller på polisen att hantera.
Ändå måste man fråga sig varför hovrättslagman Krister Thelins på dagen ett år gamla utredningsförslag om ökad säkerhet i våra domarstolar ännu inte har realiserats.
Ja, hur kommer det sig?