Fyrtiofyra dörrar öppnades för mig under gårdagskvällens dörrknack med Maria-moderaterna. Inte illa med tanke på att jag ringde på minst det dubbla!
Laguppställningen inför onsdagens dörrknack med Maria-moderaterna. Ja, även föreningen heter Maria.
Fast det är löjligt svårt att på egen hand få ihop dörrknackningsmotoriken: Ringa/knacka på dörren, fiska upp valfoldrarna ur Moderat-påsen, fixa anletsdragen, presentera dig, le, säga något förtroendeingivande och kul för att sedan kravlöst överlämna broschyren med en smilande Fredrik & Anders.
I de fall ingen öppnar dörren (vilket jag i princip aldrig gör) återstår bara att i brevlådan prångla ner valmaterialet plus en annan folder som ligger längst ner i påsen med ett budskap i stil med ”Hej du var inte hemma, men kan nå oss här”.
Medan den ena handen är fullt upptagen med att hålla upp brevlådans inkast, spekar alltså den andra näven i kassen efter det där du-är-inte-hemma-materialet, samtidigt som du mellan tummen och pekfingret krampaktigt håller fast pennan med vilken du är beordrad att kryssa i rutan på en annan – mer partiintern – folder, om huruvida den just knackade dörren öppnades eller inte. Som ni hör, dörrknackandets konst är sju resor mer avancerad än vad man kan tro.
Men jag klagar inte. Det är verkligen jättekul att höra människors glada tillrop eka i trapphusen med förhoppningar om en fortsatt borgerlig regering efter den 19 september!
– Tjoho, låt oss greja det, mumlar jag tillbaka tyst för mig själv. För någon hejd på kampanjlustan får det väl ändå vara?
I förmiddags ägnade jag mig åt mer subtilt valarbete. Jag var inbjuden att som första politiker i raden spela in webb-tv hos di.se. Intervjun ingår i tidningens val-webb-satsning och läggs ut endera timmen, eller dagen. Ni kan kallt lita på att jag kommer att hålla er underrättade här om när.
Men så mycket kan avslöjas redan nu att jag fick betygsätta regeringens fyra år vid makten och för vilken gång i ordningen förklara varför jag lämnade den mäktiga journalistiken för den knapptryckande politiken.
På tal om journalistik behandlar tidningen Journalisten fenomenet journalister som vill bli politiker. Det är ganska intressant läsning.
Ännu intressantare inte minst i valtider, är avslöjandet om att två socialdemokrater har köpt sex i en av LO:s gästlägenheter. Men, som jag upplyste någon om, LO har inte gjort sig skyldig till koppleri genom att tillhandahålla lägenheten.
Koppleribrottet förutsätter nämligen uppsåt, det vill säga att LO som hyresgäst (eller vem det är som står som hyresgästinnehavare) skulle ha varit medveten om att lägenheten användes för sexköp. Och det tror inte ens jag att LO var.
Väljarna niger mjukt för Anders och Fredrik nedanför brevlådan...