Sedan våren 2008 har antalet företag som tillhandahåller hushållsnära tjänster mer än fördubblats, från 5 000 företag till 11 400. Men det hjälps inte.

Regeringens populära skattereduktion för hushållstjänster fortsätter att vara en nagel i ögat inom den svenska vänstern.

Senast jag stångades med vänsterns ideologiska blockering mot Rut var på IF Metalls seminarium i Visby. Att undertecknad köper Rut-tjänster fick vänsterpartiets Hans Linde att fara ut i anklagelser om att ”hyra in en piga” (cirka 18 minuter in i debatten). Jo, jag blev provocerad (och ger svar på tal cirka 20.20 in i inslaget).

Jag har sagt det förut och säger det igen: Jag – och en del andra – skulle ha råd att köpa Rut-tjänster till ett högre pris, absolut. Jag gjorde det också innan skattereduktionen infördes.

Poängen med Rut-avdraget är inte främst att mitt hushåll får behålla cirka 17 000 kronor mer i plånboken efter skatt per år. Visst, det kan vara svårsmält, jag förstår det.

Men en större fördel med Rut-reformen är att en tidigare svart marknad successivt är på väg att bli vit, att kvinnor som tidigare städade svart utan tillgång till det lagstadgade sociala trygghetssystemet eller minsta möjlighet att samla ihop pensionspoäng, numera har tillgång till hela klabbet när de utför samma arbete vitt.

För att inte tala om vad Rut gör för familjer och enskilda individer, och för staten. Att företagen som tillhandahåller hushållsnära tjänster mer än har fördubblats sedan reformen infördes är inte oväsentligt för den som känner ansvar för statskassan.

För en moderat som jag är 17 000 kronor mer om året i plånboken ganska futtigt, i jämförelse.