Rinkeby i Sverige, Sossarna dippar, leve Nationen!

Mellan tuggorna ljudar jag mig fram till var betoningarna ska ligga i mitt anförande för att göra starkast intryck på partikamraterna. Ja, även på migrationsminister Tobias Billström som ska tala före mig men som kanske – man får vara beredd på allt – är kvar och lyssnar när jag tar till orda. Det pirrar i maggropen, det måste jag erkänna.

Platsen är Rinkeby torg vid lunchtid i går. Jag sitter på en bänk i solen och mumsar på en pirog. Två män med osvensk bakgrund stannar till och undrar intresserat vad jag gör där.

Rinkeby torg, frukt- och gröntståndet. Vilken färgsymfoni!

Jag svarar att jag är inbjuden av den lokala M-föreningen för att “inspirationstala” i Rinkebyskolans aula om en timme.

Männen ser ganska frågande ut. Men så säger den ena stolt att han vaktade Anna-Maria Corazza Bildt, rent av fungerade som hennes säkerhetsvakt, när hon var där i fjol och hade torgmöte om Europaparlamentsvalet.

Han säger sig gilla moderaterna, fast han tycker att Sahlin är bra också. Vi tackar varandra för pratstunden, som jag har på känn att även han uppskattade.

Jag mumlar vidare i mitt tal, men avbryts snart av tut och tjut. Nu är det gänget som cyklar för klimatet som avbryter. Pär Holmgren, SVT:s tidigare rockstjärna på väder och klimat, sitter ett par meter framför mig på en elmoped iförd hjälm modell större och talar i megafon.

Pär Holmgren i hjälm, elmopedcyklar i Rinkeby.

Som om det vore den naturligaste saken i världen eldar Holmgren massorna på torget att sluta upp i Akalla by där cykelveckan om någon timme går i mål.

Tillkämpat koncentrerad ljudar jag vidare i mitt manus. Jag sneglar på störningskällan i form av den förre TV-meterologen och situationen känns helt absurd, men samtidigt…befriande!

Klimat eller moderat? För mig finns ingen motsättning. Men det är inte det saken gäller här, utan att två hyfsat kända medieprofiler en solig junilördag på Rinkeby torg valåret 2010 ovetandes om varandra förenas i att vara där och locka anhängare för det vi tror på. Det är ganska stort och, jo faktiskt, fint.

Vad jag predikade om i Rinkebyskolans aula för M-kompisar och en och annan miljöpartist och socialdemokrat? Tja, på 20-30 minuter hinner man ju säga en hel del. Särskilt en dag då Sossarna dippar under 30-procentstrecket och Moderaterna är det största politiska partiet.

Men mest nöjd är jag ändå med att jag inte sjunger den politiska enighetens lov. För jag tycker att det är oerhört viktigt att åsikter tillåts spreta, att partierna i Alliansen får tycka olika i olika sakfrågor och detta även offentligt.

Men i hederlighetens namn betyder det också att även De rödgröna måste ges rätten att redovisa olika uppfattningar internt och offentligt.

Den stora skillnaden är bara att De rödgröna är på kollisionskurs med varandra i för vår tid helt grundläggande frågor, typ om Sverige ska vara med i EU eller om USA:s militära närvaro i världen.  Om du har tid och lust finns mitt tal att läsa här. Och kom gärna med synpunkter ifall du tycker att jag har hamnat helt fel, jag behöver veta…

Sedan tog helgen vid. Låt oss höja ett glas för gamla Sverige denna nationens dag!

Glad och nöjd på baren Eken vid Slussen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.