… skriva insändare. Visst är det synd att jag har slarvat med att blogga om alla mina partiaktiviteter. Det ångrar jag djupt, eftersom det skulle ha gett er en fingervisning om hur ambitiös – om jag får säga det själv – jag har varit på den fronten.
Nu gör jag ett försök att ta igen skadan genom att berätta att jag i kväll har haft ett pass för M-kandidater och valarbetare i valkrets 1 om konsten att skriva insändare.
När jag vid halvåtta anslöt till partistyrelserummet i Gamla stan, hade riksdagskvinnan och moderaternas miljötalesman Sofia Arkelsten kommit till bekämpningen av mördarsniglar. Nej, det inte moderaternas fel att det ödslas tid på den stridsfrågan. Sofia är en lysande politiker, konstaterade jag. Och det är hon av alldeles egen kraft, inte på grund av sin rättrådige pappa(?)
Hur man skriver en bra insändare?
Det är en god början om man själv vet vad man vill säga, och till vem. Vet man dessutom varför man vill säga det man säger är det en stor fördel. Det låter självklart, men är det inte.
Sedan är det alla tiders om skribenten också har ett personligt engagemang för ämnet som han eller hon skriver om. Låt alltså glädjen – eller för all del upprördheten – lysa igenom i ton och ordval. Är målet att nå så många läsare som möjligt, är det dock klokt att inte använda ett alltför grovt eller slafsigt språk! Sådant kan avskräcka, ask me.
Vill man sedan lyckas med konststycket att opinionsbilda andra till att tycka och tänka i banor som man själv gör, då krävs vanligtvis starka sakskäl kombinerat med ett tydligt och logiskt resonemang. Och glöm för guds skull inte att skriva ömsom långa, ömsom korta meningar, kryddat med en dos humor plus en läslockande inledning. Så underlättas läsbarheten och läsarnas intresse och därmed också genomslagskraften i det politiska budskapet som skribenten för fram.
Sa jag att det antecknades flitigt runt bordet?
Så förflöt ännu en kväll i mitt nya liv som politiker – och det livet känns löjligt viktigt och meningsfullt!
Jo, demokrati är viktigt och meningsfullt.