Det är jättetrevligt att vara på Moderaternas kommunala rikskonferens i Göteborg. Människor är vänliga, kommer fram och önskar mig välkommen in i partiet och tackar för goda insatser i tv-soffor, debattprogram och på Svenskans ledarsida. Flera kvinnor har gett mig komplimanger för mitt pärlhalsband, eller om det nu var för modet att bära det. Någon beklagade att hon glömt sitt hemma, en annan lovade att ta på sig sitt  i morgon. Hm. I mina öron låter det nästan som om en motståndsrörelse kan vara på väg att formera sig.

Jag skolkade från dagens tredje seminarium, det om moderaternas jämställdhetspolitik. Det kändes inte helt meningsfullt att gå dit efter partisekreterarens klargörande i förmiddags om att de nya moderaterna numera – som parti – anser att det ligger strukturella problem bakom könsorättvisorna.

Ja, alltså samma strukturella maktmekanismer som Gudrun Schyman numera även skyller kvinnors alkoholism på: ”Det finns ett tydligt samband mellan alkohol och de strukturer som underordnar kvinnor i samhället. Normen skaver och allt fler unga tjejer känner sig tvingade att dricka sig fulla för att våga leva upp till en stereotyp könsroll”.

För att smälta intrycken tog jag en promenad i solen till Nordstan. Jag gillar verkligen den gallerian, inte minst därför att det finns ett apotek där man kan akutköpa teststickor (för att kolla blodsockret). I Stockholm får man skicka in en talong till Kronans Droghandel och hoppas på leverans inom i bästa fall en vecka.

Nåväl. Promenaden blev mer minnesvärd än så. Tro det eller ej, men jag blev uppraggad av en polisbil (!) på promenadstråket som löper parallellt med Heden.

Den målade polisbilen rullade misstänksamt långsamt längs min högra sida, jag svor för mig själv åt dammolnet som den rev upp och väste några väl valda till det förälskade paret bredvid mig om regeringens syfte med satsningen på fler synliga och patrullerande poliser.

Döm om min förvåning när snuten vid ratten vevar ner rutan (vid det här laget ser paret ganska frågande på mig) bara för att beklaga att jag har slutat skriva i Svenskan, han säger att han saknar mina poliskritiska artiklar!

Det är klart att man blir både glad och smickrad, och kanske också en aning fundersam över polisens prioriteringar… men jodå, han visste att jag kandiderar till riksdagen.

Och nu är det mingel med 2 500 moderatkompisar!  Pärlhalsbandet på.