Landskronas starke man Torkild Strandberg (FP) skriver träffsäkert om statens inblandning i sådant som borde få beslutas på lokal nivå. Inte minst kan man instämma i hans liberala syn på kameraövervakning.

Nog för att mitt hjärta klappar hårt för skyddet av den personliga integriteten, men det betyder inte att allt kan klumpas ihop i ett fördömande av Övervakningssamhället. Regeringens och myndigheters överdrivna respekt för medborgarns personliga integritet ”i vissa fall” inger helt enkelt inte respekt.

Kan man som regeringen ena dagen driva igenom en möjlighet till massavlyssning av medborgarnas mejltrafik i form av FRA:s signalspaning blir det aningen paradoxalt när staten genom JK och Datainspektionen andra dagen närmast maniskt motsätter sig kameraövervakning i bussar, tunnelbanor och på ökänt stökiga platser.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Man måste kunna skilja på stora och små integritetskränkningar. I det ligger bland annat att mer kameraövervakning behöver inte vara fel om den leder till att polisen faktiskt klarar upp fler brott och att människor känner sig tryggare . Som Strandberg påpekar: Enligt SCB anser nio av tio svenskar att kameraövervakning bör tillåtas för att öka tryggheten. En så tung majoritetsuppfattning kan man som politiker inte rycka på axlarna åt.

Jo kan, kan man, men man bör inte kunna göra det ostraffat.