Redan på långt håll såg jag att den paranta damen i Humlegården tog kurs rakt mot mig. Jag hade just avverkat Floragatan efter förmiddagens hälsokontroll på Sophiahemmet. Mitt framför mig tog hon mjukt tag i min arm och sa: Hej världens bästa människa!
Tycker du, svarade jag, och försökte att inte verka alltför överraskad. Men gissa om jag blev glad!
Annars har dagen mest gått åt till att tänka igenom mitt framträdande i morgon för 100-talet moderater i Sollentuna kommunhus. Jag ska tala om hur man når ut i medierna, ett ämne svårare än man skulle kunna tro. Återkommer med rapport och sammandrag.