Varför bjuder man in mig att delta i en hbt-konferens? Det funderade jag en del på. Men när arrangörerna bakom HBTH 2009 ville att jag skulle medverka i helgens konferens i Stockholm, gjorde jag gärna det.

Vänsterpartiets Hans Linde och jag var tilldelade den nätta uppgiften att på en halvtimme runda av och kommentera lördagens två tunga seminariepaket om identitetspolitik respektive surrogatmödraskap, och dessutom sia något om vilka hbt-frågor som kommer att segla upp i kölvattnet efter att statsmakterna (och snart också kyrkan) har gett klartecken till samkönade vigslar.

Ja, vad säger man?

Under de minuter som stod till mitt förfogande hann jag bara klämma ur mig en del av det jag reflekterat kring sedan jag tillfrågades om att delta i helgens hbt-stormöte. Men så mycket fick jag i alla fall sagt att transpersoners rättigheter i dagens Sverige är eftersatta, och det med besked.

För det är illa ställt i en demokrati och rättsstat när tvångssterilisering är ett absolut villkor för att transsexuellt diagnostiserade personer ska få genomgå en så kallad könskorrigering. (Till höger: Dramaclownen Robert Fux målar läpparna på hbt-festens enda heterosexuella kvinna).

Absurd är också nuvarande ordning som innebär att en transperson som redan har ingått äktenskap med sin partner sedan kanske 10-20 år tillbaka, måste skilja sig innan han eller hon får könskorrigera sig. Allt för att efteråt kunna gifta sig med samma partner igen. Förklara logiken den som kan.

Ett annat steg för att öka barnlösas lycka – såväl homo- som heterosexuellas – vore att mjuka upp reglerna för adoption av barn i Sverige. Riksdagen har noll att säga till om vad gäller adoptionsreglerna i andra länder, men hemmavid behöver det faktiskt inte vara så komplicerat och rigoröst besvärligt att få adoptera ett barn som det är i dag.

För det tredje – tillåt surrogatmödrar även i Sverige. I det ligger att regering och riksdag bör ta bort de lagliga hinder som i dag finns. Det ligger helt enkelt inte statens intresse att via lagstiftning förbjuda vuxna, friska människor att få barn. Om det finns kvinnor som av ideella skäl eller mot betalning, gärna bra, vill hjälpa barnlösa par med den processen, då har jag efter noga överväganden faktiskt inga problem att acceptera det. Därmed inte sagt att det är skattebetalarna som ska stå för notan.  Jag gissar att jag lär få anledning att återkomma i frågan, det gör jag så gärna.

Read my lips, förresten!