Leif GW Persson skriver som vanligt klurigt och egensinnigt. Denna söndag argumenterar polisprofessorn för det riktiga med att skrota preskriptionstiden inte bara för mord som begås i framtiden utan även för mord som inte är preskriberade vid halvårsskiftet 2010. Det vill säga då regeringen tänker sig att veckans aviserade lagändring ska vara på plats. Den som jag delvis sågar här.
Ja, även straffrättsprofessor Petter Asp gjorde tummen ner. Med hänvisning till att retroaktiva lagar strider mot viktiga rättsliga principer, det sa han i klartext i DN (9/10):
– Jag tycker att man ska hålla sig för god för att införa sådana regler retroaktivt.
Medan juristbloggaren Mårten Schultz applåderar samma förslag här.
Vad Leif GW Persson missar alternativt blundar för är att med regeringens förslag blir polisen tvungen att lägga tid och kraft på att utreda över 25 år gamla mord där prognosen, som Persson mycket riktigt konstaterar, är lika med noll för att brottet någonsin kommer att klaras upp. Man behöver inte vara professor för att inse att polisens mordutredningsresurser kan användas bättre.
Ändå landar Persson i att det är en bra lösning. Det förvånar mig.