Avskaffa inte preskriptionen retroaktivt

Typiskt nog är Vänsterpartiets Alice Åström den enda politiker som ifrågasätter om preskriptionstiden ska slopas inte bara för nya brott utan även för brott som redan har begåtts. Detta apropå nyheten i SvD om justitiedepartementets förslag att mord och andra brott som ger livstids fängelse alltid ska kunna straffas oavsett hur långt tillbaka i tiden gärningarna ligger.

Departementet har förmodligen rätt i att det finns ett “starkt allmänintresse” för en sådan retroaktiv ordning. Och visst, i Finland och Danmark preskriberas inte de grövsta brotten och nog är väl dessa länder lika goda rättsstater som Sverige? Jo, men ska man vara noga, och det ska man, är jämförelsen inte riktigt relevant. Förklaringen är att där ändrade politikerna reglerna redan på 60-talet. Det vill säga innan preskriptionstiderna hade löpt upp och möjligheten fortfarande fanns att åtala och döma de personer som då var uppe till debatt, nämligen krigsförbrytare, landsförrädare och medansvariga för mord på judar och zigenare under andra världskriget. Därför finns det svenska problemet inte i våra grannländer, mord och folkrättsbrott som lagförs där var i 100 procent av fallen undantagna från preskription redan när brotten begicks.

I Sverige finns en lång tradition av att vara skeptisk till retroaktiv lagstiftning. Det är en viktig rättssäkerhetsgaranti att effekterna av ett brott ska gå att  förutse innan brottet begås. Det har ansetts vara en grundläggande rättsprincip att även brottslingar ska kunna lita på att den preskriptionstid som lagen anger gäller och inte ändras i efterhand. Denna så kallade legalitetsprincip är fastslagen i grundlagen. Närmare bestämt i regeringsformen 2 kap 10 §: “Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggs för gärningen än den som var föreskriven då.”

Även om själva preskriptionsreglerna återfinns i brottsbalken och alltså tekniskt sett faller utanför grundlagen brukar dessa regler anses vara centrala byggstenar i den svenska rättsstatens konstruktion.

Trots tunga invändningar kan även jag uppleva att det är djupt provocerande att mordutredningar skrivs av när tiden har runnit ut, särskilt som dagens DNA-teknik i en del fall skulle kunna leda till att brottet klaras upp även om brottet ligger mer än 25 år tillbaka i tiden. Därför är det helt rätt att avskaffa preskriptionstiden för framtida grova brott som kan ge livstids fängelse.

Men i rättsstatens namn – följ utredningsförslaget (Ds 2007:1) och gör inte lagändringen retroaktiv. Det gjorde man faktiskt inte i våra grannländer heller.