Jag har haft sommarhöstens första heldag på tjänsterummet i Ledamotshuset. Är så varm om hjärtat av alla uppmuntrande brev, fina filmer och härliga bilder som människor runt om i Sverige har försett mig med i postfacket och mejlkorgen. Jag kan, eller tja, väljer att tolka denna översvallande generositet och vänlighet som att det finns hyggligt många väljare som faktiskt vill ge sitt stöd till … mig?!

Nej, jag begriper också att vad folk på allvar i sommar har börjat fundera på är att Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen nog ändå måste sitta kvar även efter 2014 för att utvecklingen i Sverige ska garanteras oavsett om vi talar skola, forskning, jobb, rättstrygghet, sjukvård, äldreomsorg. Jag gör vad jag kan för att lugna människors oro, om jag säger så.

Jag var med andra ord på ganska jättegott humör när jag vid sextiden i kväll lämnade riksdagshuset och styrde stegen mot Södermalm. Njöt hela vägen fram till trottoaren längs med Lundagatan där jag i backen mötte en ung mamma med en supersöt liten bäbis i randig sparkdräkt hängandes på hennes arm. Hmm, tänkte jag som inte har blivit mamma och väl inte heller aldrig ha velat bli det, men man kan ju ändå gilla bäbisar, typ.

Då sa mamman: Du är den där liberala personen?

Eh, ja, svarade jag där i backen. Smilade upp mig och sa: Men … liberal … är inte du det också?

Nej, svarade hon med söta bäbisen på armen, och förtydligade:

Du luktar bara så illa.

Kul morsa, eller vad man nu ska säga. Lycka till bäbisen!