DN-Benkes krönika tvingar mig att bryta ”fredagsmyset”.
Här har jag i åtskilliga år ömsom mjukt bearbetat ömsom ilsket hotat om nödvändigheten av att familjen faktiskt skaffar en jycke. Men maken har varit iskallt avvisande ända tills för någon måndag sedan då jag registrerade en uppmjukning i hans kompakta hundmotstånd. Äntligen tänkte jag, och började frenetiskt studera annonser på söta valpar. Som den här .
Så i dag läser jag Benkes äckelberättelse om hans nya liv som hundägare, och plötsligt sjunker min entusiasm till den absoluta nollpunkten.
Snyft, men tack!