En måndag i riksdagen riskerar man inte att trängas med andra politiker. Det är som det ska vara, de folkvalda måste få tid att träffa sina väljare. Själv har jag tillbringat hela dagen på tjänsterummet. Mest har jag filat på mitt jungfrutal som jag ska hålla under veckans allmänpolitiska politik, det blir sex minuter om tv-sända rättegångar. Sannolikt på torsdag eftermiddag.

I dag har jag också lunchat med en nämndemannakvinna från Nacka. Ja, bara för att än en gång få höra hur fel jag har som vill avskaffa systemet med oskolade nämndemän i våra domstolar. Jo, jag betalade min lunch själv, och vi enades glädjande nog om att det från rättssäkerhetssynpunkt faktiskt inte finns någon jättestor poäng med att nämndemän i hovrätterna överprövar sina nämndemannakolleger i tingsrätterna. Mitt lunchsällskap bjöd på ett piggt förslag, som jag delar med mig av här.

Men dagens politiska antiklimax, näst efter att S och MP som väntat gjorde upp med regeringen om att svenska soldater ska stanna ett tag till i Afghanistan, är åklagare Gunnar Stetlers beslut att inte inleda förundersökning mot Sofia Arkelsten för misstänkt mutbrott.

Bara den som aldrig har bläddrat i en lagbok kunde väl tro något annat. Att åklagare Stetler – mot bättre vetande, jag kan inte tänka mig annat – gick ut offentligt med att han inlett en undersökning om han skulle inleda en förundersökning, säger något oroande om överkänsligheten hos de rättsvårdande myndigheterna gentemot sunkpressen och dess allt mer framträdande drottning Lena Mellin.

På tal om Arkelsten är jag själv rätt nöjd men min insats i söndagens Agenda (ungefär 30.35 in i inslaget). Och väljarreaktioner i mejlboxen har varit hjärtliga, både gentemot Sofia Arkelsten…och mig!