I fyra opinionsmätningar av sex, publicerade mellan 28 april-10 juni, har Alliansen varit i kapp eller förbi det rödgröna regeringsalternativet.
Nej, jag säger inte att Moderaternas starka framryckning har något att göra med min riksdagskandidatur i höstens val, jag konstaterar bara att någon större belastning tycks den inte vara. Och det känns ju bra!
– Diskussionerna har inte handlat lika mycket om vår jobb- och välfärdspolitik som vi hade hoppats, förklarar Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan i Aftonbladet apropå Sifos kalldusch som i dag ger Alliansen 48,4 procent mot De rödgrönas 45,6.
Ja, eller så har debatten handlat för mycket om Socialdemokraternas jobb- och välfärdspolitik? Kanske har det rent av börjat sjunka in i väljarkåren att det nog är tryggare att ha ett jobb att gå till och få lön, än att leva på hoppet om högre ersättningsnivå i a-kassan ifall man blir arbetslös och Sahlin & Co vinner valet.
De socialdemokratiska frontfigurerna Ylva Johanssons, Thomas Östros och Thomas Bodströms förkastande av precis allt som regeringen gör, upplever väljarna kanske inte längre som äkta, utan mer som en reflexmässig politikerattityd? Och därför slår allt fler människor – lika reflexmässigt – dövörat till?
Baylans bortförklaring till sossarnas nedgång är hur som helst lika usel som den LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin levererade i Ekots Lördagsintervju. Det vill säga att De rödgrönas aviserade bensinskattehöjning med 49 öre per liter skulle vara Förklaringen till Socialdemokraternas tillbakagång. När bensinskattehöjarpartiet framför andra, Miljöpartiet och Maria Wetterstrand, går som tåget.
Men mest knäckt i dag, sossarna undantagna, är nog ändå statsvetarprofessor Sören ”Regeringen Reinfeldt är rökt” Holmberg. I SvD talar han lika häpen som om han hade sett spöken på ljusa dagen om” två historiska trender som pekar åt varsitt håll”.
Dagens Sifo må sända chockvågor till dem som begärligt tog till sig resultatet av torsdagens haussade SCB-mätning. Men bara bland dem som inte vill se alliansregeringen återvald. Märkvärdigare än så är det inte.
Nähä, nu kallar maken, han verkar behöva ett handtag. Tydligen har han problem med fordonsparken. Oklart bara vad jag kan bidra med, annat än rådet att sälja rubbet och skaffa en vanlig, bekymmersfri Svenssonbil.