Sveriges Riksrevisorer – om än aldrig så oberoende – ska inte kunna avsätta regeringar. Varför utvecklar jag här. Detta sagt apropå Ekots lördagsintervju.
Tuffingen Tomas Ramberg blev inte mer än en munsbit för Riksrevisor Eva Lindström. Den kvinnan är kompetent och kan sitt jobb alldeles för bra för att gå i Rambergs gillrade fällor. Dessutom var det tydligt att den annars så påläste Ramberg hade för dåliga kunskaper om den svenska konstitutionen, om den outvecklade ordningen för maktdelning som innebär en svag judiciell kontroll av statsorganen och annat konstitutionellt ”finlir”. Därför osade Rambergs grillning inte på sedvanligt sätt rökt karriär för den utfrågade.
Vad som under Rambergs halvtimme i etern dock fick mig att spetsa öronen och hissa ögonbrynen på samma gång var Eva Lindströms förslag att riksdagen borde kalla till sig statsråd som har fått kritik av Riksrevisorerna till någon form av förhör.
Jodå, Ekot hakade lystet på det spåret redan i lunchsändningen som föregick lördagens intervju. Men faktum är att detta med förhör av statsråd redan är precis vad som också sker. Det kan rimligen inte ha undgått Riksrevisorerna att när deras rapporter innehåller syrliga och kritiska synpunkter på statsråds göranden, eller brist på sådant, leder kritiken per automatik till anmälningar till riksdagens konstitutionsutskott. Och detta oavsett den frustande oppositionens färg.
En tanke slår mig. Kanske borde riksdagen även kunna kalla till sig rikets högsta revisorer? Om inte till förhör i KU så till utfrågningar i Kammaren. För det är trots allt användningen av medborgarnas – väljarnas – skattepengar som Riksrevisorerna är satta att granska. Lever Riksrevisorerna upp till det?