M-föreningen i Bromma gav mersmak

Omkramad och lyckönskad med en butelj Rosé brut Cava av finare märke i handen, lämnade jag kvällens moderatmöte i Bromma. Huruvida mitt anförande modell ledigare gjorde succé överlåter jag åt den församlade skaran (16 personer totalt) att bedöma. Själv ger jag mig med beröm godkänt, för jag tycker att jag fick med det jag så här långt har att säga om rättstryggheten, regeringens polissatsning, rättssäkerheten, kvinnokampen, integriteten, kärnkraften och behovet av att börja mobilisera på allvar mot Sverigedemokraterna.

För vad betyder det för Moderaterna att Stellan Bojerud, fram tills nyligen blytung moderat i Sundbyberg, har växlat över till SD? Som en reaktion på vad Bojerud själv beskriver som “regeringens svek i försvarsfrågan”.

Kommer Bojerud att få efterföljare, undrade jag i kväll. När jag tänker efter kan jag inte erinra mig om jag fick något klart svar på frågan. En annan naturlig fråga att ställa sig med anledning av Bojeruds strömhopp är om det vi nu ser är en reaktion på att Moderaterna har gått aningen för mycket åt mitten?

Summa summarum blev det en hel del sagt i kväll. Och många spännande inspel, inte minst från killen av utländsk härkomst som berättade att han fick telefonnumret till en arbetsförmedlare i samma ögonblick som han klev av flygplanet. I Kanada, vill säga.

Den kvinnliga småföretagarens klagan över alla krokben och snubbeltrådar i befintlig lagstiftning tar jag också till mig, liksom att Mats inte alls kan tänka sig att avskaffa nämndemannasystemet. Han är ju själv nämndeman, Gud bevars…

Ja, ni hör, politik och politiskt engagerade människor är riktigt kul, och berör. Demokrati kallas det visst.