{"id":3947,"date":"2010-12-23T11:48:22","date_gmt":"2010-12-23T10:48:22","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/?p=3947"},"modified":"2010-12-23T23:57:55","modified_gmt":"2010-12-23T22:57:55","slug":"ett-taghelvete-bland-manga-andra-men-det-ar-mitt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/2010\/12\/23\/ett-taghelvete-bland-manga-andra-men-det-ar-mitt\/","title":{"rendered":"Ett t\u00e5ghelvete bland m\u00e5nga andra, men det \u00e4r mitt!"},"content":{"rendered":"

Under mellandagarna<\/strong> kommer en st\u00e4mningsfull Abrahamsson-intervju i tidningen \u00d6stran<\/a>. D\u00e4rf\u00f6r har jag s\u00e5 h\u00e4r dan f\u00f6re dan poserat i Kalmar stadsbibliotek <\/a>f\u00f6r en fotograf fr\u00e5n ortens oberoende socialistiska tidning. Mig veterligen har \u00d6stran\u00a0g\u00e5tt knackigt ganska l\u00e4nge, f\u00f6r att uttrycka det sn\u00e4llt. S\u00e5lunda var det nog mest med l\u00e4ttat hj\u00e4rta som man i g\u00e5r l\u00e4t underteckna aff\u00e4ren med\u00a0Gotia Media<\/a> och d\u00e4rmed g\u00e5 upp i samma koncern<\/a> som huvudkonkurrenten och mitt barndoms husorgan Barometern<\/a>.<\/p>\n

Som sagt, jag vaknade i morse hos f\u00f6r\u00e4ldrarna i Kalmar. Efter att ha sovit av mig om inte ruset s\u00e5 ilskan. F\u00f6r nu s\u00e4llar jag mig till kollektivet f\u00f6rbannade t\u00e5gresen\u00e4rer.<\/p>\n

Det enda som i g\u00e5r <\/strong>kom i tid var Taxi Stockholm, som h\u00e4mtade mig och resv\u00e4skan utanf\u00f6r bostaden. Framme vid Stockholm Central m\u00f6ts jag av beskedet att t\u00e5get kl 10.21 mot Malm\u00f6\/K\u00f6penhamn \u00e4r en halvtimme f\u00f6rsenat. Spelar roll, t\u00e4nker jag och tar en kaffe. De 30 minuterna blir en timme och n\u00e4r det s\u00e5 \u00e4r dags att ta sig ut till perrrongen som tur nog \u00e4r nr 10 (dvs den i gatuplanet, s\u00e5 man slipper att ta sig ner i underjorden) d\u00e5 tar jag best\u00e4mt t\u00e4ten.<\/p>\n

Snart \u00e4r jag och resv\u00e4skan placerade i j\u00e4mnh\u00f6jd med platsen l\u00e4ngs med plattformen d\u00e4r min t\u00e5gvagn enligt uppgift kommer att stanna. Att det \u00e4r tr\u00e5ngt beh\u00f6ver knappast s\u00e4gas. Barnvagnar och gamlingar med eller utan rullatorer och julklappar tampas med fl\u00e5sande jyckar och h\u00e5nglande ungdomar om utrymmet.<\/p>\n

NY TID blinkar det <\/strong>p\u00e5 tavlan, f\u00f6rseningen plussas p\u00e5 med ytterligare en halvtimme. Jaja, det f\u00e5r man ta, t\u00e4nker jag och b\u00f6rjar forcera folkmassan f\u00f6r att ta mig in i v\u00e4rmen igen. Jag \u00e4r inte ensam om att ha den tanken, kan jag s\u00e4ga.<\/p>\n

V\u00e4l inne kommer snart en ny skylt upp med ny tidsangivelse. Aj d\u00e5, nu b\u00f6rjar det bli br\u00e5ttom. Ut p\u00e5 perrongen igen. V\u00e4l d\u00e4r ropar en r\u00f6st i h\u00f6gtalaren att t\u00e5get mot Malm\u00f6\/K\u00f6penhamn avg\u00e5r (om tio minuter) fr\u00e5n sp\u00e5r 11.<\/p>\n

Va f-n, jag <\/strong>b\u00f6rjar otrevligt knuffa mig fram, nu med resv\u00e4skan framf\u00f6r mig som en plog. Nu m\u00e5ste det g\u00e5 undan, sp\u00e5r 11 ligger en rulltrappa ner, och s\u00e5 en trappa upp. Men f\u00f6rst m\u00e5ste man passera centralstationshallen, som \u00e4r fullsmockad med rullatorer, skrikande barnvagnar, dreglande hundar, h\u00e5nglande ungdomar, julklappar och v\u00e4ntande M\u00c4NNISKOR till f\u00f6rbannelse.<\/p>\n

D\u00e4r p\u00e5 golvet st\u00f6ter jag p\u00e5 partikamraten och riksdagskollegan Eva Bengtson Skogsberg.<\/a> Eva \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem till Nybro och ska allts\u00e5 \u00e5ka med samma t\u00e5g som jag. Vi m\u00e5ste ner till sp\u00e5r 11 s\u00e4ger jag s\u00e5 v\u00e4nligt jag f\u00f6rm\u00e5r med ett stelt leende. N\u00e4men, s\u00e4ger Eva, nu st\u00e5r det sp\u00e5r 10 p\u00e5 tavlan igen! Bara att v\u00e4nda p\u00e5 klacken och b\u00f6rja pressa sig fram genom folkhavet mot sp\u00e5r 10.<\/p>\n

\"\"<\/a>Jag sitter p\u00e5 min<\/strong> plats och t\u00e5get rullar ig\u00e5ng. Om \u00e4n 80 minuter f\u00f6r sent, men vad g\u00f6r det i det stora hela?<\/p>\n

Resan flyter p\u00e5 med f\u00e5 st\u00f6rningar. Solen skiner utanf\u00f6r f\u00f6nstret och Vintersverige visar upp sig fr\u00e5n sin allra julfinaste sida. Jag l\u00e4ser och knaprar SJ:s pepparkakor och \u00e4r tillfreds med livet i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet.<\/p>\n

S\u00e5 n\u00e4rmar vi oss N\u00e4ssj\u00f6<\/strong>. Inte bra. V\u00e4xlarna har frusit, t\u00e5get blir st\u00e5ende. Maken sms:ar att avg\u00e5ngen till Kalmar \u00e4r ber\u00e4knad till 14.20. Avg\u00e5ngen fr\u00e5n var, fr\u00e5gar jag och b\u00f6rjar bli sm\u00e5stressad eftersom klockan \u00e4r 14.20 och jag sitter fast i en sn\u00f6driva.<\/p>\n

Fr\u00e5n Alvesta<\/strong>, svarar maken \u00f6desm\u00e4ttat.<\/p>\n

T\u00e5get k\u00f6r in p\u00e5 Alvesta station. Ut p\u00e5 perrongen i svinkyla. Villr\u00e5diga st\u00e5r vi passagerare d\u00e4r och glor p\u00e5 ett t\u00e5g som i och f\u00f6r sig st\u00e5r p\u00e5 samma perrong fr\u00e5n vilken anslutande t\u00e5g mot Kalmar ska g\u00f6ra, sp\u00e5r 4B. P\u00e5 tavlan st\u00e5r ocks\u00e5 mycket riktigt att t\u00e5get g\u00e5r till Kalmar och tja, jag kliver ombord och hittar en plats.<\/p>\n

Det dr\u00f6jer inte l\u00e4nge<\/strong> f\u00f6rr\u00e4n en os\u00e4kerhet sprider sig, n\u00e5gon har uppt\u00e4ckt att t\u00e5get \u00e4r skyltat ”Helsingborg-Helsing\u00f6r”.<\/p>\n

Ut p\u00e5 den nu \u00e4nnu kyligare perrongen. Ingen t\u00e5gpersonal s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat kan se. T\u00e5g kommer och far fr\u00e5n olika h\u00e5ll, en del stannar, andra inte, inga j\u00e4rnv\u00e4gsbommar g\u00e5r ner. V\u00e5gar man sig \u00f6ver sp\u00e5ret in i v\u00e4nthallen, funderar jag som vid det h\u00e4r laget har tappat all k\u00e4nsel i t\u00e5rna.<\/p>\n

Jag sliter med resv\u00e4skan i sn\u00f6n och f\u00e5r n\u00e5gra minuter i v\u00e4rmen innan utropet kommer. T\u00e5g mot Kalmar \u00e4r p\u00e5 ing\u00e5ng. Ut igen. Det kommer inget t\u00e5g. In i v\u00e4nthallen igen. Vem har skrivit den h\u00e4r filmen?<\/p>\n

\"\"<\/a>Vid det h\u00e4r laget<\/strong> b\u00f6rjar jag f\u00e5 n\u00e5got jagat i blicken, konstaterar jag efter att ha analyserat bilden bredvid.<\/p>\n

Strax efter klockan fyra \u00e4r vi ett par hundra personer, k\u00e4nns det som, som \u00e4ntligen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g igen, intryckta i tv\u00e5 eller tre, max fyra t\u00e5gvagnar. Nej, toaletterna \u00e4r s\u00e5 klart inte i funktion \u00f6verallt, och de tv\u00e5 d\u00f6rrparen l\u00e4ngst bak i t\u00e5get g\u00e5r inte att \u00f6ppna. Med f\u00f6ljden att de arma krakar som \u00e4r inpackade d\u00e4r har ett sm\u00e4rre helvete att ta sig ut om de skulle beh\u00f6va g\u00e5 av t\u00e5get, eller s\u00e5…<\/p>\n

Jag roar mig<\/strong> med att paralysera en parvel i tre\u00e5rs\u00e5ldern. Han storknar n\u00e4stan av skratt n\u00e4r jag spelar upp mitt grimasregister. Som tack bjuder hans s\u00f6ta mamma mig p\u00e5 en skumtomte.<\/p>\n

Ett godst\u00e5g har g\u00e5tt s\u00f6nder lite l\u00e4ngre fram p\u00e5 sp\u00e5ret s\u00e5 vi kan inte k\u00f6ra in p\u00e5 perrongen i Emmaboda, ropar en man d\u00f6dsf\u00f6raktande i h\u00f6gtalaranl\u00e4ggningen. D\u00e5 \u00e4r klockan 17.15 och jag avskriver planen p\u00e5 att hinna med en julklappsrunda n\u00e4r jag kommer fram. Om jag kommer fram, h\u00f6r jag mig sj\u00e4lv muttra.<\/p>\n

Men det gjorde<\/strong> jag. Strax f\u00f6re klockan 19.00 rullade ett f\u00f6rvisso t\u00e5lamodspr\u00f6vat men mycket l\u00e4ttat reses\u00e4llskap in p\u00e5 Kalmar station i g\u00e5r kv\u00e4ll. Fyra timmar f\u00f6r sent f\u00f6rvisso, men framme!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Under mellandagarna kommer en st\u00e4mningsfull Abrahamsson-intervju i tidningen \u00d6stran. D\u00e4rf\u00f6r har jag s\u00e5 h\u00e4r dan f\u00f6re dan poserat i Kalmar stadsbibliotek f\u00f6r en fotograf fr\u00e5n ortens oberoende socialistiska tidning. Mig veterligen har \u00d6stran\u00a0g\u00e5tt knackigt ganska l\u00e4nge, f\u00f6r att uttrycka det sn\u00e4llt. S\u00e5lunda var det nog mest med l\u00e4ttat hj\u00e4rta som man i g\u00e5r l\u00e4t underteckna…<\/p>\n

Read more →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3947","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3947","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3947"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3947\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3947"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3947"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3947"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}