{"id":14129,"date":"2021-10-29T12:16:01","date_gmt":"2021-10-29T10:16:01","guid":{"rendered":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/?p=14129"},"modified":"2021-10-29T19:32:55","modified_gmt":"2021-10-29T17:32:55","slug":"forstar-nu-att-finland-sak-ar-var","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/2021\/10\/29\/forstar-nu-att-finland-sak-ar-var\/","title":{"rendered":"F\u00f6rst\u00e5r nu att Finlands sak \u00e4r v\u00e5r"},"content":{"rendered":"\n

Flera veckor efter hemkomsten<\/strong> fr\u00e5n h\u00f6stens resa<\/a> i svenskbygdens \u00d6sterbotten \u00e4r det krigsskadest\u00e5ndsskonaren Vega<\/a> och tr\u00e4b\u00e5tsvarvet<\/a> i Jakobstad som g\u00e5r p\u00e5 repeat i minnet. L\u00e5t vara i konkurrens med Stora ofreden, slaget vid Oravais, Frihetskriget, Mannerheim osv. Urs\u00e4ktar mig med min gamla svaghet f\u00f6r snygga skutor och finsnickrade seglarsnipor. <\/p>\n\n\n\n

T\u00e4nk att Jakobstadarnas skeppsbyggartraditioner g\u00e5r tillbaka \u00e4nda till 1660-talet. Och att de forntida b\u00e5tbyggarna hade historiskt utbyte med Karlskrona (!) n\u00e4r det g\u00e4ller konsten att bygga lika ljuvliga som funktionsdugliga b\u00e5tar. Tack vare skickliga entusiaster – hade sj\u00e4lv n\u00f6jet att m\u00f6ta Fredrik \u00d6stman<\/a> – lever b\u00e5tbyggarkonsten i Jakobstad vidare. Sv\u00e5rt att inte vara imponerad.<\/p>\n\n\n\n

Vega, d\u00e5? Hon var en<\/em> av<\/strong> totalt 91 tr\u00e4skonare som utgjorde en del av Finlands krigsskadest\u00e5nd till d\u00e5varande Sovjetunionen efter andra v\u00e4rldskriget. Totalt uppgick skadest\u00e5ndet till 300 miljoner dollar, en ofantlig summa f\u00f6r det sv\u00e5rt krigsdrabbade landet. F\u00f6r att alls kunna leverera n\u00e5gra tr\u00e4fartyg tvingades finl\u00e4ndarna bygga skepp p\u00e5 l\u00f6pande band. Den stora uppoffringens vinstsida var att man samtidigt utvecklade en framg\u00e5ngsrik exportindustri. Medan ryssarna s\u00e5g ut som f\u00e5gelholkar i ansiktet n\u00e4r tr\u00e4fartygen beh\u00f6vde repareras. Haha! <\/p>\n\n\n\n

I dag \u00e4r skadest\u00e5ndsb\u00e5ten Vega \u00e5terb\u00f6rdad till Finland och st\u00e5r p\u00e5 slip i ett skjul d\u00e4r ideella krafter sedan ett tjugotal \u00e5r sliter med ett omfattande restaureringsarbete. F\u00f6rutsatt att EU-st\u00f6d tickar in \u00e4r ambitionen att hon – i likhet med regalskeppet Vasa – ska f\u00f6r\u00e4ras ett spektakul\u00e4rt museum. Allt f\u00f6r att p\u00e5minna omv\u00e4rlden om den finska skeppsbyggarkonsten men \u00e4ven – och framf\u00f6r allt, om jag tolkar Vegastiftelsens<\/a> guide r\u00e4tt – f\u00f6r att Vega ska bli en permanent p\u00e5minnelse om det p\u00e5 alla s\u00e4tt or\u00e4ttvisa krigsskadest\u00e5nd som Finland tvingades betala f\u00f6r att bevara sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, ett skadest\u00e5nd som till punkt och pricka var betalt 1952. Det \u00e4r vad jag kallar ”sisu”. <\/p>\n\n\n\n

Den<\/strong> Stora ofreden<\/a> \u00e4r en annan p\u00e5minnelse om det finska folkets lidande under ryskt f\u00f6rtryck. De ryska h\u00e4rjningarna f\u00f6ljde p\u00e5 Sveriges nederlag i slaget vid Storkyro 1714 under det Stora nordiska kriget<\/a>. Jag l\u00e4mnar detaljerna d\u00e4rh\u00e4n och riktar ljuset p\u00e5 Monumentet i Napo by<\/a> som rests \u00f6ver slaget. V\u00e5r eminenta ciceron, professor Nils Erik Villstrand<\/a>, blev m\u00e4rkbart r\u00f6rd av \u00e5synen av den stora stenbumlingen. Bland andra illg\u00e4rningar f\u00f6rgrep sig de ryska trupperna (som beh\u00e4rskade Finland fram till freden i Nystad 1721<\/a>) s\u00e5 skoningsl\u00f6st p\u00e5 de finska kvinnorna att det snarare var regel \u00e4n undantag att barnen som f\u00f6ddes vid denna tid var resultatet av v\u00e5ldt\u00e4kt. <\/p>\n\n\n\n

\n

Milit\u00e4rjargongen ”fienden anfaller fr\u00e5n \u00f6st” \u00e4r vida k\u00e4nd. Men f\u00f6r mig fick de orden k\u00f6tt och blod f\u00f6rst n\u00e4r jag bes\u00f6kte slagf\u00e4ltet i Oravais<\/a>. Den 14 september 1808 stod den avg\u00f6rande drabbningen under Finska kriget<\/a> och det var allts\u00e5 d\u00e4r Sverige i praktiken f\u00f6rlorade den s k \u00f6stra rikshalvan till Ryssland. Krutr\u00f6ken sticker i n\u00e4san. Tusentals s\u00e5rade och stupade soldater ligger i drivor p\u00e5 f\u00e4lten. Bara jag som ser krigets fasor framf\u00f6r mig? <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Oravais f\u00e4lt den 2 oktober 2021. <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\n

Jag kan ingalunda skryta med<\/strong> att ha djupa kunskaper i finsk historia men jag har i alla fall b\u00e4ttre insikter efter resan till \u00d6sterbotten. Bland annat vet jag hur general Gustaf Mannerheims rum<\/a> var m\u00f6blerat i l\u00e4nsresidenset i Vasa. Det var d\u00e4rifr\u00e5n han planerade och ledde de vita trupperna mot de r\u00f6da under frihetskriget<\/a>. Till avdelningen kuriosa h\u00f6r att generalen sov i en spartansk s\u00e4ng precis bredvid sitt skrivbord. F\u00f6r mig fylls det d\u00e4r rummet med ytterligare laddning av att jag ocks\u00e5 har besk\u00e5dat och begrundat monumentet p\u00e5 N\u00e4rpes kyrkog\u00e5rd \u00f6ver de mestadels unga m\u00e4n som stupade p\u00e5 den vita sidan. Granne med det monumentet ligger en av Finlands m\u00e5nga soldatgravar fr\u00e5n krigen mot Ryssland 1939-44. S\u00e5 fascinerande kan jag tycka, att Mannerheim – hatad av socialisterna efter det blodiga frihetskriget – 20 \u00e5r senare \u00e4nd\u00e5 fick med sig hela det finska folket att som en man st\u00e5 upp och f\u00f6rsvara fosterlandet mot de ryska angriparna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Hj\u00e4ltegravarna i N\u00e4rpes fr\u00e5n krigs\u00e5ren 1939-44, d\u00e4r bakom monumentet \u00f6ver stupade vita i frihetskriget.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I k\u00e4llaren till Finska Bankens forna kontor i Vasa huserar numera Krigsveteranmuseet<\/a>. Det ska med en g\u00e5ng s\u00e4gas att personligen ”brinner” jag inte f\u00f6r museala vapen, medaljer, soldatskidor, uniformer eller andra persedlar. Men alla dessa krigsattiraljer framstod pl\u00f6tligt i ett nytt sken n\u00e4r k\u00e4nslorna tog \u00f6ver hos guiden Kaj (uppskattningsvis 80+) och han med darrande r\u00f6st vittnade om vilka umb\u00e4randen och avkall p\u00e5 det mesta som det finska folket genomled inte bara under krigs\u00e5ren utan ocks\u00e5 som en direkt f\u00f6ljd av Finlands p\u00e5tvingade krigsskadest\u00e5nd till ryssarna efter andra v\u00e4rldskriget.  <\/p>\n\n\n\n

Och d\u00e5 \u00e4r vi tillbaka i Jakobstad <\/strong>och krigsskadest\u00e5ndsskonaren Vega. F\u00f6re den h\u00e4r resan visste jag som sagt inte mycket om vare sig Jakobstad eller krigsskadest\u00e5ndet. Men i grannlandet minns generation efter generation det ohyggliga pris i liv och egendom som man fick betala f\u00f6r att bevara Finlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Den som vill sk\u00e4nka en slant till Vega-stiftelsens arbete med att restaurera skonaren och ge henne ett eget museum, kan g\u00f6ra det h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n<\/div><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Flera veckor efter hemkomsten fr\u00e5n h\u00f6stens resa i svenskbygdens \u00d6sterbotten \u00e4r det krigsskadest\u00e5ndsskonaren Vega och tr\u00e4b\u00e5tsvarvet i Jakobstad som g\u00e5r p\u00e5 repeat i minnet. L\u00e5t vara i konkurrens med Stora ofreden, slaget vid Oravais, Frihetskriget, Mannerheim osv. Urs\u00e4ktar mig med min gamla svaghet f\u00f6r snygga skutor och finsnickrade seglarsnipor. T\u00e4nk att Jakobstadarnas skeppsbyggartraditioner g\u00e5r tillbaka…<\/p>\n

Read more →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[326,328,332,330,329,331,327],"class_list":["post-14129","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","tag-finland","tag-gustaf-mannerheim","tag-jakobstad","tag-krigsskadestand","tag-oravais","tag-skonaren-vega","tag-osterbotten"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14129","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14129"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14129\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14161,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14129\/revisions\/14161"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14129"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14129"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.mariaabrahamsson.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14129"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}