I helgen inföll Stockholms bokhelg och det var ett lyxigt nöje. Tänk att bara strosa omkring i solig huvudstad och slinka in hos bokhandlare, museer, bibliotek, kyrkor eller, som i mitt fall, mingla runt i ”kreativa huset” Alma, bland dignande bokbord, författare, förläggare, journalister, forskare och annat klokt folk som på eller utanför scen diskuterade, munhöggs och kom överens om det angelägna i att samtala om brännande och eviga frågor. Förutom klimatkrisen, digitaliseringen, religionsfriheten, det fria ordet, konstens oberoende, litteraturen, stad och land, avhandlades förstås Ryssland och Putin-regimen, Nato och Europa. Min ambition här är inte att kommentera allt som sades, i stället hänvisas till Axess TV och Fri Tanke som spelade in (ni får leta på Youtube).
En av alla programpunkter som bitit sig fast är författarsamtalet mellan Lena Andersson och Johan Heltne på temat ”Socialism från satan”. Medan Heltne ångrade att han idkat självcensur när han gick med på att låta förlaget stryka i romanen Emil, resonerade Andersson på sitt karakteristiskt kompromisslösa vis att litteratur är inte vare sig god eller ond och författaren får lita på att läsaren har en egen moral och själv kan bedöma vad som är rätt eller fel. Tack!
Forskning & Framsteg ordnade panelsamtal med bl a professor Nina Wormbs under rubriken ”Digitalism – ett löfte om en bättre framtid?” Teknikhistoria är inte min bästa gren, men vem minns inte ståhejet i även internationell press när dåvarande statsminister Carl Bildt 1994 skrev historia genom att som förste regeringschef i världen skickade mejl till USA:s president Bill Clinton. Så när professor Wormbs tillspetsat konstaterade att Sveriges hållning till teknikutveckling framför allt har handlat om att vara snabbast och först, var det inte utan igenkänning jag nickade.
Men digitaliseringen – är den ett löfte om en bättre framtiden? Jo, men inte enbart. Jag avstår från att trassla in mig i teknikaliteter men för mig blev det nyligen plågsamt uppenbart att digitaliseringen också innebär problem. Sist på bollen tänker du, och det är mycket möjligt. Men härom söndagen besökte jag en nyöppnad bokaffär på mitt kära Södermalm. Titlarna i hyllorna hade tydlig slagsida åt vänster men jag var på gott humör och kände en pil rakt i hjärtat – kalla det sentimentalt eller vad ni vill – att jag ville välkomna – och stödja – den entusiastiske bokhandlaren genom att köpa en bok. Efter att ha swishat 229 kronor gick jag hem med Didier Eribons ”Tillbaka till Reims” under armen. Eribon bjuder på utlämnande läsning om klassresenärens våndor som varmt kan rekommenderas. (Nej, inte våndorna, läsningen!) Några dagar senare besöker jag en av de större bokhandlarkedjorna i city, vid utgången tar jag artigt emot en folder från ett så kallat streamingbolag som uppmanar mig att upptäcka de digitala böckernas värld. Det erbjuds olika billiga abonnemang varav det generösaste ”Familj” lockar med att tre personer kan läsa obegränsat antal böcker digitalt för 229 kr/månad. Ja, ni hajar, exakt samma belopp som jag gav för en enda tryckt bok i bokhandeln.
Jag behöver knappast säga mer om vad digitaliseringen och streamingtjänster ekonomiskt innebär för författare och bokhandlare utan litar på att ni själva kan avgöra vad som är rimligt/orimligt, rätt/ fel. Och på politiker i regering och riksdag väntar nu ännu ett kapitel teknikhistoria att skriva: Hur Sverige blev landet som snabbast och först åtgärdade digitaliseringens negativa konsekvenser för Författarsverige och bokbranschen och ytterst för läsandet hos befolkningen i stort.
Om sedan problemlösandet handlar om att anpassa upphovsrätten till digitaliseringen, eller att avtalsvägen få till stånd andra ersättnings- och betalningsmodeller så att författare kan få bättre lönsamhet i sitt bokskrivande, det vet inte jag. Däremot vet jag att tills vidare fortsätter jag att köpa tryckta böcker.