Försommaren 2021 och det är himmelskt att få sin andra vaccindos. Jag fick min häromkvällen, på Slakthusområdet, Fållan 10, Johanneshov. En lustigkurre i kön hälsade med nöff nöff. En mig närstående i den så kallade riskåldern får däremot vänta ännu en tid på spruta nr två, och då med Astra Zeneca. Så sent som förra veckan kunde man läsa om en studie (DN 7/6) som visade att två doser av Pfizer-Biontechs vaccin var 88 procent effektiv mot symtomatisk sjukdom avseende deltavarianten och 93 procent effektiv avseende alfavarianten medan motsvarande för AZ-vaccin var 60 procent respektive 66. Fråga: Varför fortsätter vi i Sverige att vaccinera riskgruppen 65-plussare med det vaccin som har sämst skyddseffekt? Och varför är det så tyst om saken? Håller tummarna för att Coronakommissionen känner sig manad att besvara även den frågan. Och att man inte nöjer sig med goddag-yxskaft-svaret att AZ ger bättre skydd än inget vaccin alls.

Den här tiden på året är det annars tradition att summera det politiska tillståndet i landet. I Agenda bjöds skolavslutningsmässigt på expertanalyser om hur den stundande valrörelsen kan tänkas bli, vilka sakfrågor som kommer att hissas och vilka partikonstellationer som kan förväntas bilda block. Själv tog jag särskilt fasta på Katarina Barrlings iakttagelse i statsministerfrågan att varken Annie Lööf eller Jimmie Åkesson – till skillnad från de övriga partiledarna – har pekat ut endera av Stefan Löfven och Ulf Kristersson som statsministerkandidater. Vad betyder det?

Ska jag våga mig på en gissning är det att centerledaren efter allt brobrännande har förstått att hon är diskvalificerad att ingå i en Kristerssonregering. För Annie Lööf återstår därför bara Stefan Löfven som statsminister. Ja, om Lööf bortser från sig själv. Medan Jimmie Åkesson har allt att vinna på att hålla dörrarna öppna ända tills ett klubbslag i riksdagen förkunnar att en ny statsminister är utsedd. Vid ett oklart valresultat kan Åkesson då spela ut Socialdemokraterna/Löfven mot Moderaterna/Kristersson för att få igenom så mycket SD-politik som möjligt. Klokt drag av vilket parti som helst.

För drygt ett år sedan när pandemin fortfarande var utom kontroll spådde jag att väljarna nog skulle vänja sig vid att regeringen och oppositionspartierna slutat käbbla och att väljarna skulle förvänta sig att partierna även post Corona skulle anstränga sig för att komma överens om lösningarna på Sveriges stora samhällsproblem. Om partierna återfaller i smutskastning och grälsjuka, vilken blir då väljarnas dom i nästa val, undrade jag.

Med facit i hand kan jag konstaterar att jag svårt felbedömde det nya politiska landskap som jag i fjol trodde var på väg att växa fram. Att döma av opinionsundersökningar, nu senast Novus/SVT Väljarbarometer, verkar väljarna inte alls ha något emot att konfliktnivån i svensk politik skruvas upp. Flertalet väljare har fått åtminstone sin första vaccindos och människors liv återgår successivt till det normala. Partierna har hakat på från vänster till höger och återfallit i grälsjuka och anklagelser. Vadå komma överens? Feltolka din motståndare så mycket det går! Gräv upp stridsyxorna! Tuta i luren! Larma och gör dig till! Ett färskt exempel på den uppskruvade konfliktnivån är att vänsterpartiets Nooshi Dadgostar kallar till pressträff för att tala om att hon ställer regeringen inför ultimatum. Inom 48 timmar (senast 10:00 på torsdag 17 juni) avkrävs Stefan Löfven besked om han tänker skrota utredningsförslaget att införa fri hyressättning vid nyproduktion av ännu inte existerande hyreshus. I annat fall upphör vänsterpartiets stöd för Löfven som då ska fällas i en misstroendeförklaring. Ett scenario helt utan relevans eftersom det i riksdagen saknas parlamentariskt stöd för att genomföra jippot.

Min förhoppning att det politiska landskapet post Corona skulle bli mindre grälsjukt och mer samarbetsinriktat på att lösa vår tids samhällsproblem, kom alltså på skam. Väljarna har hittills svikit mig. Men om Nooshi Dadgostars skenfäktande mot regeringen får efterföljd hos övriga oppositionspartier, då utesluter i alla fall inte jag att väljarna kan ändra sig. Så jag kan skryta med att ha fått rätt i det långa loppet.