Som deltidsvärmlänning sedan ett kvarts sekel läser jag förstås NWT. Kanske inte till morgonkaffet men ändå tillräckligt för att känna mig någorlunda orienterad i bygdens göranden och låtanden lokalt och regionalt, oavsett om det gäller själva residensstaden Karlstad eller småmetropolerna Arvika, Sunne och Torsby. Nu på senare tid har jag genom tidningens alerta rapportering alltmer fascinerad fått upp ögonen för vad som försiggår i Värmlands tingsrätt. Raden av skandaler och märkliga domslut därifrån tycks inte ha någon ände.  

Ett stort ekobrottsmål i Värmlands tingsrätt gick mot sitt slut. Bara två – eller möjligen tre – förhandlingsdagar återstod när en av målets två juristdomare på den 19:e dagen anmälde jäv mot sig själv. Meddelandet kom som en blixt från klar himmel. Sedan en tid hade domaren funderat på att växla karriärspår och under pågående rättegång dök tillfället upp. En advokatbyrå sökte jurister, domaren nappade och rekryteringssamtal inleddes. Kruxet var bara att en försvarsadvokat i det aktuella målet var knuten till samma byrå som domaren sökte jobb på. I samma stund som domarens jobbansökan blev känd avbröts rättegången och det nästan avslutade mammutmålet måste tas om med nya domare och nya nämndemän. Rättegången drog ut flera månader på tiden med allt vad det innebar i form av besvär och lidande för parter, vittnen och andra inblandade. Lägg därtill rättssäkerhetsförlusterna när bevis kallnar och vittnen hinner glömma.

Även rent ekonomiskt blev domarens jobbsökande en dyr affär för domstolen. Ja, så kostsam (vi talar sexsiffrigt belopp) att tingsrättens chef, lagman Lars Holmgård, anmälde domaren till Statens ansvarsnämnd efter att ha samrått med Domstolsverket. Att Holmgård inte tordes avgöra den saken på egen hand är kanske ett tecken på att en ny generations domare inte agerar med samma pondus och självsäkerhet som – på gott och ont – varit tradition inom domarkåren. En utveckling som förtjänar att uppmärksammas i särskild ordning.

Vad Statens ansvarsnämnd beslutade? Ärendet avskrevs. Och något advokatjobb blev det inte för domaren som (om jag förstått turerna rätt) jobbar kvar på Värmlands tingsrätt. Lagman Holmgård vill inte uttala sig mer om saken (NWT 3/4-2019).

Elina 21 år blev våldtagen utanför biblioteket i Karlstad efter en festkväll på stan. Förövaren friades av Värmlands tingsrätt som inte trodde på Elinas berättelse eftersom hon varit alkoholpåverkad. Bevisningen mot mannen ansågs inte räcka till, och åklagaren tyckte inte det var någon mening med att överklaga. Det gjorde däremot Elina. Och tur var väl det. För till skillnad från tingsrätten bedömde hovrätten Elinas uppgifter som trovärdiga och dömde mannen för våldtäkt till två års fängelse och tio års utvisning plus skadestånd på drygt 100 000 kronor till Elina (NWT 5/2 -2020). Högsta domstolen beviljade inte prövningstillstånd. 

Det är inte jätteovanligt att tingsrättsdomar ändras i högre instans. Ovanligt är däremot att brottsoffer utan åklagarhjälp överklagar en tingsrättsdom, med de ekonomiska risker som det innebär. Och extremt ovanligt är att ett överklagande av brottsoffret själv kröns med framgång i den högre instansen. För det krävs i regel att underinstansen har gjort en grov felbedömning av bevisläget. I detta fall en felbedömning av Värmlands tingsrätt. 

Under hösten 2020 gick ”Domaren och juristen” som följetong i NWT. Båda var verksamma vid Värmlands tingsrätt. Ja, domaren är det fortfarande, om jag har förstått saken rätt. För att göra en lång historia kort. Tidigare samma år dömde domaren i ett sexköpsmål där två ung kvinnor sålt sex till en finansman från huvudstaden. I maj är domaren och hans kollega juristen, som man får anta var domstolshandläggare av något slag, ute och festar i Karlstadsnatten. De kommer i samspråk med de unga kvinnorna, varav åtminstone en känner igen domaren. Kvällen slutar med att domaren och juristen släpper in kvinnorna i Värmlands tingsrätts lokaler där de får ihop det på något sätt och sexuella handlingar utförs. Domaren och juristen polisanmäls för sexköp av en väninna till kvinnorna. Indignationens vågor går höga i residensstaden, men det slutar med att åklagaren lägger ner förundersökningen. Det går inte att bevisa att domaren och juristen har avtalat om betalning till kvinnorna. Eller som NWT (28/11-20) refererar: ”När kvinnorna kom hem senare på natten hittade (min kursivering) 19-åringen två femhundralappar instuckna i sin plånbok”.

Och domaren jobbar alltså kvar på Värmlands tingsrätt. Domstolens chef, lagman Holmgård, har anmält honom till Statens ansvarsnämnd men konstaterar samtidigt (NWT 22/ 12-20):

– Det som hände var väldigt olyckligt och omdömeslöst. Men det var en handling.       

I Statens ansvarsnämnd väntar ärendet på prövning. Enligt nämndens sekreterare Jens Wieslander kan handläggningen beräknas ta uppemot tre månader (NWT 2/12-20). Då skriver vi februari. Kan redan nu flagga för att jag återkommer i ärendet.  

För som sagt, på senare tid har jag blivit alltmer förundrad över vad som försiggår i Värmlands tingsrätt.