”- … med mig här i dag har jag Mats Melin, Coronakommissionens ordförande.”
Tydligare och mer avslöjande kunde socialminister Lena Hallengren knappast ha bildsatt förra veckans pressträff med den till bifigur reducerade Mats Melin, Coronakommissionens ordförande. Med TV-kamerorna riktade mot sig själv avfyrade Hallengren ett batteri regeringsförslag om hur framtidens äldrevård genom lagändringar och nya utredningar ska förbättras och stå starkare rustad. Först därefter fick bifiguren, nämnde kommissionsordförande Melin, ordet. Som numera är allmänt känt innehåller Coronakommissionens delbetänkande förödande kritik mot både Hallengrens egen och tidigare regeringars misslyckanden att sörja för en anständig äldrevård.
Hallengren borde över huvud taget inte ha närvarat vid pressträffen. Den uppfattningen har framförts av oppositionen och andra, som påpekat det olämpliga i hennes medverkan mot bakgrund av att kommissionens granskning just avser regeringens agerande, eller brist på detsamma. Jag kan bara hålla med. Redan under den första Löfvenregeringen (2014-2018) noterade jag den märkliga nyordningen med ministrar som inte bara deltog utan också aktivt medverkade vid pressträffarna i regeringskansliet när statliga utredare redogjorde för sina förslag. Varför olämpligt? Jo, därför att ett sådant arrangemang ger intryck av att utredaren står under regeringens lydnad, vilket är vilseledande och direkt fel.
För oavsett om vi talar om statliga utredningar, kommittéer, kommissioner, beredningar eller delegationer är dessa organ till formen självständiga myndigheter som inte är bundna av annat än regeringens skriftliga direktiv, som är utgångspunkt och ram för arbetet. Tror till och med att jag – dock utan framgång – försökte få mina dåvarande KU-kolleger att nappa på ämnet som jag menade handlade om viktiga konstitutionella principer: läs maktdelning och myndigheters oberoende och självständighet.
Om regeringen under resans gång vill styra utredningen i en viss riktning får den vara så god att i formell ordning utfärda tilläggsdirektiv. Regeringen bör därför avhålla sig från att underhand försöka påverka utredningsarbetet; sker det ändå är utredningen fri att strunta i påtryckningarna.
Socialministern borde alltså inte ha deltagit i pressträffen med Mats Melin, än mindre tagit befälet över tillställningen. Att Hallengren ändå gjorde det får betraktas som fortsättningen på en konstitutionellt tveksam utveckling – kalla det gärna ett sluttande plan – som förmodligen tillkom av skäl som hade att göra med en oerfaren regerings behov att visa vitalitet och handlingskraft. Vad kunde i det läget vara medialt mer effektivt (nu är jag pressekreterare i regeringskansliet) än att låta regeringen Löfvens politiskt tomhänta statsråd vara med på sina utredningars pressträffar och inför den församlade mediekåren kommentera och bejaka utredningens förslag som statsrådet visserligen inte hade hunnit läsa men blivit ”briefad om” i förväg.
Som numera framkommit ska socialministerns medarbetare ha försökt att få ta del av Coronakommissionens betänkande i förväg, innan den officiella pressträffen ägde rum. Något som Melins utredningssekretariat sa nej till. Ett beslut som signalerar självständighet och som har applåderats bl a från juristhåll. Kristdemokraterna har flaggat för att man ska KU-anmäla händelsen. Jag instämmer – men gör mig inga förhoppningar.
För att sammanfatta: Lena Hallengren och hennes stab gjorde bara som vanligt när man frågade om man kunde få ta del av utredningsförslagen i förväg. Samma sak med statsrådets medverkan vid pressträffen, den ordningen gäller sedan åtminstone en handfull år tillbaka i regeringskansliet. Och denna praxis är som sagt konstitutionellt problematisk och bör därför brytas. Senast av nästa borgerliga regering, sådana brukar ha koll på grundlagarna.
Återstår så en fråga som jag inte kan släppa. Varför gick Coronakommissionens utredningssekretariat med på Socialdepartementets önskemål om att skjuta fram pressträffen med anledning av kommissionens rapport? Nog måste Mats Melin som den rutinerade ämbetsman i regeringskansliet han är, med en lång yrkeskarriär i den politiska hetluften, ha förstått att det pressade statsrådet Hallengren ville skaffa sig tid att förbereda sitt bemötande av kommissionens kritik innan den presenterades.
”I ett sent skede, i slutet av förra veckan, tog departementet kontakt med kommissionen och ville flytta fram presskonferensen till 15.
– Motiveringarna som framfördes kunde uppfattas som allmänna och diffusa, säger en insatt person i regeringskansliet.
Det egentliga skälet var enligt uppgifter till SvD att socialministern i det läget hade insett att kritiken skulle bli hård och ville få mer tid på sig och dessutom förbereda ett eget utspel redan innan kommissionens slutsatser presenterades.
Trots att presskonferensen skjutits fram i tiden kom den inte igång vid 15 utan försenades ytterligare. Skälet var att Lena Hallengrens medarbetare höll på att skriva på hennes inledningsanförande ända in på mållinjen. Resultatet blev ett förslag om en ny äldreomsorgslag.”